Det har varit ett otroligt lärorikt år, på alla möjliga plan, men för mig blir bloggandet aldrig en livsstil. Lusten till både vinet och skrivandet finns kvar, men tiden räcker helt enkelt inte till för att bibehålla inläggsfrekvensen och istället för att, med Heidenstam, tyna med slocknande låge, cabbar vi ner, trycker gaspedalen bestämt mot golvet och kör ut för stupet med ett leende på läpparna.
Kanske borde jag ha skrivit detta sista inlägg sittandes på taket till vinförrådet, men det svaga ljudet från den sparsamma trafiken i Cotes-du-Rååån liknar på intet sätt bruset från Abbey Road, så det fick vara. Det är hur som helst dags för mig att sluta skjuta upp mina åsiktssatelliter och istället själv utträda ur bloggosfären. Gamla inlägg får snurra kvar som rymdskrot tills dess de faller ner och förintas. Håll er bara för Guds skull undan kallmacererade och överextraherade toskanare, you crazy kids out there.
Sista bloggade vinet blir passande nog den 2004 Fleur de Passion som vi suger i oss i sommarsolen. Diebolt-Vallois bästa blandning från gamla Chardonnay-stockar på Grand Cru lägen i Cramant. Alldeles för tidigt såklart, men vaf...
Doften öppnar med en rejäl dos friskt Chardonnay-smör och ett djup av blommor och röda vinbär. Krabblik mineral med virvlande toner av fänkål och torkade rosor.
Smaken är i det närmaste sublim, med sin komplexa blandning av frisk citrus, liljekonvalj och vanilj, till lövhög, ylle och krita. Moussen är bäst i klassen och syran porlande frisk, lång och kristallklar. Frukten har precis börjat visa aningens utveckling, men det är fortfarande juvenilt så det förslår, med en lång och lovande framtid. En måhända djärv gissning är att vi nog dricker nollfyror före nolltvåor, trots nollfyrornas ändå friska syror. De nolltvåor vi druckit har generellt känts mer slutna.
Fleur de Passion är aldrig någon bombastisk skrytskumpa, utan mera finstämd och subtilt mångfacetterad; Som gjord för skaldjur, fina fisken eller helt enkelt en kvälls kontemplation över året som gôut.
STORT och innerligt tack till följare, kommentatorer och läsare! Ni har alla gjort det gågna året ännu rikare.
Som blogg betraktat tystnar Gôut här.