Första skånska vinbloggarkonklaven

Meet up? Konferens? Sammankomst? Möte? Nej konklav får det bli; lagom pretentiöst och anakronistiskt. Således, första skånska vinbloggarkonklaven går av stapeln i Helsingborg, just nu faktiskt. Temat är inget annat än BYOT, Bring Your Own Tasting. Åtta tyckmyckna, mer eller mindre skånska, vinbloggare träffas, de flesta av oss för första gången IRL, för att prata vin och vinbloggande. Varför då inte passa på att prova lite vin också? Det lär bli uppemot ett femtiotal viner, så det gäller att inte slarva med uppvärmningen.

Upplägget är enklast möjliga; den som vill tar med så många viner han vill och håller en provning för oss andra på det sätt han vill. Möjligen kommer Patrik att köra italienska viner, kanske kommer Ingvar och Jörgen att ha med sig billiga viner och Pers viner kommer nog från Alsace. En fjärde deltagare tar nog med sig sina viner och att Magnus kommer att korka upp känns självklart, för att nämna några, men det är såklart rena spekulationer.

Själv kör jag ett Riesling-rally. Fyra stycken 2008or från helt olika jordar i Alsace och Baden. Riesling som är så härligt transparent för jordmånen ger verkligen fyra helt olika uttryck i de här vinerna.

2008 är i sanning ett kanonår för Alsace-Riesling. Mycket sol men inte för varmt. Hösten var stabil med undantag för ett regn som drog förbi i september, men det torkade upp innan rötan hann slå till. Resultatet är en kombination av frisk mogen frukt och underbart höga syror i viner som med lätthet klarar decennier av utveckling. Eftermiddagens övning är utan tvekan ett barnarov, men ack så gott.

Vi börjar med en laserskarp 2008 Riesling Rosacker från Familjen Mader i Hunawihr, Alsace. Maders odlar 0,7 ha av ett av mina absoluta favoritlägen i Alsace; Grand Cru Rosacker. Inte nog med att den innehåller den 1,2 ha stora Clos St Hune där Trimbach odlar druvorna till ett av de bästa vinerna jag vet, alla kategorier. Även de övriga 25 hektaren kalksten har kapacitet att föda fram material till fullständigt glimrande Riesling och Gewurztraminer. Trots att jorden är ganska kall gör det syd-sydostvända läget att det blir tillräckligt varmt för att druvorna ska mogna snyggt.

Doften är otroligt läcker med fint mogen frukt av grape och persikor. Vinet har börjat öppna sig och en härlig honungssötma förför. Mineraltonen har ett charmigt drag av gammal kyrkkrypta.
I munnen tar vinet ett rejält grepp och trots att syran står i främsta rummet finns här även en stor rund kropp. Ett otroligt torrt och fint mineraluttryck balanseras upp av en generös frukt med grape och persikor. Eftersmaken är bentorr, lång och frisk och man vill att den aldrig ska ta slut.
Merdre vad bra det här är. Precis så här vill jag ha min unga Riesling.

I glas nummer två hittar vi ett av de mest egen- och ursinniga Rieslingvinerna jag smakat. 2008 Achkarrer Schlossberg GG från Weingut Dr. Heger i Ihringen, Baden. Vinet är växt på sydsluttningen av Kaiserstuhl, en gammal vulkan, och fortfarande ligger vulkanstenen i dagen. Här stoltserar man med Tysklands högsta genomsnittstemperatur och i hela området odlar man främst Weiss-, Grau- och Spätburgunder, som man tillsammans med Chardonnay är mäkta stolta över. Jag vet inte – Chardonnay Spätlese Trocken ligger liksom inte rätt i munnen. Det gör däremot ofta deras Riesling, även om det under varma år som t.ex. 2007 helt enkelt kan bli lite för mycket kraft i Kaiserstuhl för att syran ska orka med att balansera upp det hela. Dr. Heger tillhör den absoluta toppen i området och i just Achkarrer Schlossberg var intrycket av vulkan otroligt tydligt när vi besökte dem 2010.

Den här doften tar inga fångar. Makalöst hård doft med stenrök och inget annat i förstone. Därefter tittar fin mogen gul frukt fram och en urskånsk ton av flytgödsel. Halm och så mera tät rök.
Smaken är även den rejält hård med kompakta syror. Frukten drar åt päronkärnhus, honung och halm. Mineralanslaget är nästan bedövande och eftersmaken klingar av i gul frukt med en liten mineralbeska. Lite gles i mitten men riktigt häftig.

Tredje glaset innehåller ett annat Schlossberg, nämligen 2008 Grand Cru Schlossberg från Bott-Geyl i Beblenheim. Vi är alltså tillbaka i Alsace. Jag har besökt firman två gånger och båda gångerna har mitt intryck varit att vinerna är ganska ojämna i kvaliteten. En del, för att inte säga det mesta, är sisådär, men där finns en eller annan riktig juvel. Just ojämnheten gör att jag undrar om inte Jean-Christophe Bott skulle ligga och sova om nätterna, istället för att lägga energi på att kolla månfaser och gräva ner kohorn. 

Vid senaste besöket fastnade jag för 2008 Grand Cru Schlossberg som med årgångens stadiga syra fint balanserade den mogna frukt som växt på den varma granitjorden.

Ur glaset strömmar en stor doft av varm mogen frukt och gult gelégodis. Lite cykelslang tittar fram och efter ett tag kommer en otroligt tydlig doft av kokt rimmad fläsklägg. Besynnerligt. Borde sitta som en smäck till surkålen.
Smaken är frisk, rund och fyllig, i den hustypiska något sötare stilen. Varma citroner dominerar och smaken är sådär transparent kristallklar som jag får en känsla av att bara granitjord klarar av att prestera. Syran är fortfarande stadig som en granitstod och balansen är bra. Sötman kommer att med tiden integreras snyggt. Det här är en långliggare.

Sista glaset ut kommer från Alsaces enda Grand Cru där jordmånen domineras av skiffer, Kastelberg. Mannen bakom vinet är Guy Wach på Domaine des Marronniers i Andlau. Många Rieslingviner, särskilt de som växt längre nedströms Rhen, har ju ofta en skifferton i sig. 

Här doftar det ganska försynt och finlemmat av mogen fin frukt och lite smörjoljig sten. Det här vinet är det som har klart varmast ton och citrusen drar åt clementin.
I munnen är vinet det sötaste och mjukaste av de fyra. Frukten är fint mogen av clementin, gula plommon och aprikoser. Smaken känns lite ”tung” och tankarna dras osökt till Schoenenbourg, som jag inte brukar gilla. Inte heller Kastelberg blir min favorit, men det är mer en fråga om vilken stil man föredrar. Sista flaskan får ligga länge, så får vi se vad som händer.

Summa summarum, fyra bra Riesling med fyra helt olika uttryck, trots att inget vin har växt mer än 45 km från varandra. En del ligger såklart i vinmakningen, men den huvudsakliga skillnaden är det vi kallar terroir.

Den som vill läsa mer om Alsace och dess terroir beställer lämpligen Pers underbara bok här.


P.S. Det kan inte finnas något bättre sätt att fira sitt hundrade inlägg än såhär.