2010 Fiano di Avolino, Terredora

Tidigt i höstas imponerades vi av Terredoras 2009 Fiano di Avolino. Nu är vi sugna på att undersöka hur 2010an står sig. En stark kandidat till sommarens vardagsvin är det som nu ska upp till bevis.

Doften bjuder näsan på en riktig rundsmörjning med varm frukt och varm jordig mineral. Citrus, mandel, nässlor och en stram tutti-frutti kommer slag i slag. Avslutningen är svagt svagt jästig och svansen dryper av honung.

Smaken är stor med mycket frisk och fint mogen citrusfrukt, vanilj, nässlor och fläder. Med bara något stigande temperatur drar frukten iväg åt en svag eldighet, så in i kylen igen. Den oljiga kroppen balanseras av den riktigt långa syran och allt landar på fötterna med en fint matdriven beska. Kritiken riktar in sig på det faktum att vinet är lite blekt i mellanregistret och att det inte tål någon högre temperatur, utan att kantra.

Nja, visst var det gott, men inte så gott så att vi inte letar vidare efter något friskare till sommaren. Om någon enstaka flaska slinker ner i korgen må väl det vara hänt. För 89 pix är det inte alls illa, med ett kylskåp i närheten.

2009 Fiano di Avellino, Terredora

Mitt förhållande till italienska vita viner är ärligt talat ganska risigt. De är vattniga, platta av värme eller alltför beska; ofta alltihop på en gång. Ja ja, jag vet att det finns undantag och säkert betydligt fler än vad jag har hunnit undersöka, men det är rätt ofta man jag har blivit besviken, trots lågt ställda förväntningar. Men skam den som ger sig. I jakten på nya upptäckter hittade vi 2009 Fiano di Avellino från Terredora i Campania.

Här häller vi upp ett mässingsgult vin med riktigt tydligt mineralanslag, massor med solvarm men ändå frisk frukt, rök, smör och honung. I munnen är vinet runt och nästan oljigt, men med en frisk fruktsyra som snyggt och lätt balanserar fetman. Vi får korgen bräddfull av mogen citrus, persika och melon. Alltsammans hålls i ett stadigt grepp av mineralerna som dessutom bidrar med en väl avvägd beska.

Det här är ju kalas! Jättebra balans mellan varm mogen frukt, frisk syra och mineral. Hade syran varit bara något mer framträdande hade jag stoppat undan en låda för lagring, men det tror jag inte den klarar. Inte desto mindre har min bild av italienska vita fått en liiiten knuff.

Enligt hemsidan gillar både WS och Bob och delar ut runt 90 poäng år efter år. Jag köpte 09an i våras för 99 SEK. Nu står 10an på hyllorna och priset är sänkt till 89 spänn. Det här får bli husets vita ett tag framöver.

2000 Fatica Contadina Taurasi, Terredora

Knepigt det där att stå emot grupptrycket, fast det kanske har med brist på vilja att stå emot. Bloggosfären blinkar då och då till med lockande poster om Aglianicos förtjänster så vad göra, mer än att börja skapa sig en egen uppfattning? Det verkar ju vara en druva som, rätt hanterad, åldras med behag. Låt oss undersöka saken.

Läckert utvecklad och rätt stallig doft med varma syrliga körsbär, lövhög och majbrasa. En häftig ton av krut som jag antar skvallrar om det vulkaniska ursprunget. Lätta florala slöjor svävar över alltihopa och ger löften om stordåd.
I munnen är det här fylligt och fint med mörk men riktigt frisk och fin frukt, örter och sten. Torra tanniner och friska syror gör bilden av en italienare i början av sina bästa år komplett. Smaken dröjer sig kvar länge länge och sprider det där fåniga leendet runt bordet som just utvecklade, ärliga och lite lagom bonniga viner ger.

På det hela taget är ju det här riktigt bra och trevligt. Jag köper gärna igen, men beställer hellre 2005an för 199 SEK än släntrar in och köper 2000 för 349 SEK. Lite för stor skillnad för 5 års utveckling.