Knepigt det där att stå emot grupptrycket, fast det kanske har med brist på vilja att stå emot. Bloggosfären blinkar då och då till med lockande poster om Aglianicos förtjänster så vad göra, mer än att börja skapa sig en egen uppfattning? Det verkar ju vara en druva som, rätt hanterad, åldras med behag. Låt oss undersöka saken.
Läckert utvecklad och rätt stallig doft med varma syrliga körsbär, lövhög och majbrasa. En häftig ton av krut som jag antar skvallrar om det vulkaniska ursprunget. Lätta florala slöjor svävar över alltihopa och ger löften om stordåd.
I munnen är det här fylligt och fint med mörk men riktigt frisk och fin frukt, örter och sten. Torra tanniner och friska syror gör bilden av en italienare i början av sina bästa år komplett. Smaken dröjer sig kvar länge länge och sprider det där fåniga leendet runt bordet som just utvecklade, ärliga och lite lagom bonniga viner ger.
På det hela taget är ju det här riktigt bra och trevligt. Jag köper gärna igen, men beställer hellre 2005an för 199 SEK än släntrar in och köper 2000 för 349 SEK. Lite för stor skillnad för 5 års utveckling.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar