onsdag 30 november 2011

2007 Produttori del Barbaresco

För en tid sedan, närmare bestämt här, diskuterades dagsformen hos PdBs 2006a. När jag senare agerar Barbaresco-mula åt J, bär det sig inte bättre än att han får hålla till godo med elva flaskor. Den tolfte hjälper vi av med korken redan ikväll. Ja man kan minsann inte lita på folk nuförtiden.




2007 var ju ett varmt år, även i Piemonte och vi är spända på hur det har påverkat uttrycket i vinet. Dessutom återgick man till det normala och spillde ingen rieserva i normalen, vilket man som bekant gjorde i (delar av?) produktionen 2006.

Vi häller upp och konstaterar att färgen är ganska lätt granatröd. Första doftintrycket är en säsongsanpassad pust av glögg. Vi hittar grillad paprika, tomatpuré och körsbärskarameller. En irriterande ton av bränd plast kommer och går för att slutligen försvinna helt.
Smaken domineras av ung och varm, men ändå rätt slank, nebbiolofrukt med ett riktigt eldigt anslag på tungan. Körsbärskaramellen har fått sällskap av lakrits och tjära. De många tanninerna är små och torra och syrorna är anmärkningsvärt milda.

2007an är ett helt annat djur än sin ett år äldre syster. 06ans fasta grepp och strama struktur är hos 07an utbytt mot mera "pang på rödbetan!". Mozart möter Metallica, liksom. 14,5 % yrsel. Redo att dricka redan nu, men vinner såklart på några timmar i karaffen. För långlagring är 2006 ett bättre val.

I Kokkedal vill man ha en dansk hundring och det kan det absolut vara värt. I SBs beställningssortiment hittar vi 05an för 235 kr. För det priset blir det nog också långlagring, på lagret.

måndag 28 november 2011

1997 Trittenheimer Apotheke Riesling Auslese Trocken

Middag hemma hos FnL och till förrättens löjrom ger sig värden in i garderoben, halvvägs till Narnia, för att plocka fram en förhållandevis gammal raring, en torr mosel-riesling. Det var inte igår.



1997 Trittenheimer Apotheke Riesling Auslese Trocken, från Weingut Hubertushof har en helt enkelt urläcker och stor doft av djungelns alla tropiska frukter och skiffer i lager på lager på lager, klädd som vore den redo för fjällturen. Det är en härlig sniff som aldrig vill ta slut.
Smaken överraskar direkt på tungspetsen med en lätt sprits som varit instängd i fjorton år. I övrigt är skiffern mer framträdande i munnen än i näsan, men lagren av tropisk frukt hänger i. Syran är kvar och fullt vital, men med ålderns rätt mjuk och vänlig. Trocken? Jodå, men inte sådär super knusper, som vanligt.

Tjusigt, läckert och en djäkligt trevlig inledning på en härlig middag. Köpt på plats för ca 30 D-Mark...


lördag 26 november 2011

2007 Riesling Alsace Grand Cru Sommerberg, Domaine de l'Oriel

Jag har tidigare nämnt min faiblesse för kombinationen Alsaceriesling, kalk och 2008. Men om man bara får ett av tre rätt med kombinationen Alsaceriesling, granit och 2007, hur blir det då? Tja, inte så illa faktiskt. Domaine de l'Oriel, med Claude Weinzorn i spetsen, gör viner från ett antal lägen runt byn med det inte särskilt franskklingande namnet Niedermorschwihr. I topp tronar Brand och Sommerberg, båda välkända och erkänt varma granit-Grand Cruer. Etymologin känns faktiskt rätt självklar här.

Sommerberg är riktigt illa brant, med bortåt 45° lutning. Det är inte ovanligt att man använder klätterselar under arbetet i vingården. Dessutom är det en rak sydexponering. Alla faktorer samverkar till att skapa ett av Alsaces allra varmaste lägen.

För att behålla syran i vinerna, en syra som behöver vara stadig för att balansera mustens höga sockernivåer, undviker Weinzorn malolaktisk jäsning. Nu var ju 2007 ett varmt år i Alsace, så man undrar ju om balansen syra-socker är som den ska.




Ur glaset stiger en solvarm och alldeles ren frukt med en snygg, något utvecklad doft av cykelaffär. Här är fruktskålen full av päron, aprikoser, apelsin och citroner.
Smaken är fyllig med lite jordgubbar, bra ren-stenig mineral och mogen citrus. Balansen är rätt bra, med något poängavdrag för den lite gumptunga sötman.

Jag kan inte låta bli att förundras över hur otroligt rena jag ofta uppfattar viner, främst men långt ifrån bara riesling, som växt på granit. Där finns ofta en neutralitet eller renhet, som av ståltank, som ger plats åt frukt och sol att glänsa.

Som vanligt finns allt man behöver veta om Alsace på Pers sida. Han tipsade senast om att generellt bunkra upp 2008orna för vidare lagring. Jag kan bara hålla med och varför inte t.ex. denna? 2007orna däremot dricker jag, med väldigt få undantag, helst nu.

Det här var kanske ändå inte riktigt min stil egentligen, men avväpnande gott till pasta med varmrökt lax och vårens ramslök från frysen. Köpt på plats 2010 för ca 13 EUR.

tisdag 22 november 2011

Carneros Cabernet Franc - inte varje dag

Carneros, längst ner i Sonoma valley är mest känt för att med sitt svala klimat kunna erbjuda bland Kaliforniens bästa lägen för Pinot Noir och Chardonnay. Nu är det väl så att UC Davis i alla fall tidigare mest brydde sig om temperaturen när de klassade in sina odlingszoner och negligerade breddgradens inverkan på själva solinstrålningen, men jag blev inte desto mindre förvånad när jag hittade en Carneros Cabernet Franc i Bosses hyllor.




Robert Sinskey har fem vingårdar, spridda i Stag's Leap och Carneros och man jobbar sedan snart 20 år biodynamiskt. Sinskey och hans team har som mål att framställa "återhållna och eleganta" viner. Nåja, jag kopplar på skepsisen; men se...

Ur kupan stiger en fin lätt frisk frukt med cassis och sval mint. En läcker nyans av kakao med en lätt pust av kaffe och vanilj virvlar upp och vi hittar vidare svaga lim-toner och anar en lätt, lite blommig aprikos.
Smaken domineras av den stora friska frukten som är maffig, men utan att alls bli syltig. Frukten är solid och en aning knuten fortfarande. Den typiska gröna gräsigheten känns mera som en fräsch örtighet och avslutningsvis kryddar toner av tobak och nejlika anrättningen. Här finns vidare en bra helgjuten struktur med friska syror och stadiga tanniner.

Det här är ungt, friskt och stadigt, häftigt och mycket lovande för framtiden. Schysst med 14 slimmade procent. 20 månader på franska barriquer (1/3 nya) har lämnat sina spår i kakao, kaffe och vanilj, men det ligger bara som ett komplement. Jag har druckit många Bdxer där fatrosten har varit mycket mer dominerande.

Fördomarna om jolmiga Kalifornien kom på skam. Jag erkänner mig näsknäppt och tycker dessutom att det är lite extra kul att Cabernet Franc får prestera så bra i all sin ensamhet. Det här köper vi in oss på för vidare lagring.

torsdag 17 november 2011

Caveau de Chassagne Montrachet

blason chassagne
Caveau de Chassagne Montrachet drivs sedan 1986 av familjen Rateau. Här finns en hel del olika typer av firmor representerade. Stora spelare som Girardin, Jadot och Bouchard har ett eller ett par viner i listan. En del mindre men välrennomerade firmor tar inte emot besök, utan hänvisar istället till Caveaun för provsmakning av sina viner. Personalen är kunnig. Man kan sitt sortiment och guidar mer än gärna runt bland kommuner och lägen. Tyngdpunkten ligger på området närmast Chassagne.

Vid vårt besök provade vi igenom dryga dussinet viner, främst vita men också lite röda. Ett axplock:


2008 Chassagne Montrachet 1er Cru Morgeot, Blain-Gaignard
Något knuten doft men med kraft och tyngd väntande runt hörnet. Fina mineraltoner samsas med smör, citron och friskt gräs.
Smaken är mycket frisk med massor av mineral, liljekonvalj, kaprifol, citron och smör. Faten är fina och utomordentligt väl balanserade. Som sig bör är syrorna mycket friska. Ypperligt grepp och lång smak.
Ajajaj, det här blev en av resans must have för runt 30 EUR. Jag har några 02or liggande sedan förra besöket och jag väntar otåligt på att de ska börja komma i ordning på allvar.


2009 Puligny Montrachet 1er Cru Les Champs Gain, Michel Bouzereau
Ung doft av gräs, svartvinbärsblad, gelégodis och diskret mineral
Även smaken är ung men visar upp en otroligt varm och solmogen frukt. Citronerna blir citronkarameller i botten på glaset.
Jag saknar det där distinkta greppet och med godis och gräs känns det lite banalt. Utan tvivel är det märkt av varma 2009. Gott och charmigt, men lite för mycket Sancerre för mig. H föll till föga och köpte med sig.


2006 Puligny Montrachet 1er Cru Les Folatieres, Vincent Girardin
Här domineras doften av fat, mogen citrus, lite tyngre kaprifoltoner och det klassiska våta yllet.
Smaken är även den klassisk, med fet munkänsla, anständig syra och hygglig struktur.
Genomklassisk i sin begynnande utveckling, som dessutom verkar gå snabbt. Vi saknar komplexiteten, greppet och mineraldrivet som vi vill ha på den här nivån. 06 var en utmaning.



Vi går över på rött

2009 Chassagne Montrachet 1er Cru Les Macherelles, J-M Pillot
Ung primärfruktig pinotnäsa med lite kryddor och körsbärskaramell. En svag men hårt rostad fatton som drar åt fisk.
Doften går väl igen i smaken och känns förvånansvärt enkel.
Nja, vi provade Pillots röda 2002 Morgeot precis innan vi for till Bourgogne och intrycken består, dessvärre.


2008 Chassagne Montrachet 1er Cru Clos de la Boudriotte, Dom. Ramonet
Mycket ljus färg. Doften är ett hopkok på rök, luftmadrass, jordgubbar och hallon.
Smaken är häftig av parfymerad/tvålig röd frukt, fat och kyrk-krypta, med stearinljus och allt.
Mera kul än kalas.


För mig är Caveau de Chassagne ett givet stopp på Bourgogneresan. Vi som behöver det får en fin exposé av de olika kommunernas karaktäristika och undantaget de stora firmorna lockar priserna till inköp.

måndag 14 november 2011

2010 Château Pesquié Les Terrasses

Ja men käre söte lille Robert. Det där var väl ändå att ta i.




Château Pesquiés bascuvée Les Terrasses har för årgång 2010 förärats inte mindre än 94 poäng av den store. Han utbrister vidare i hurrarop i stil med
"a phenomenal bargain", "absolutely stunning", "a brilliant showcase for what looks to be another great vintage in the southern Rhone". Bara lugn, det kommer mera.

"Its stunning dense bluish/purple color offers up notes of sweet blueberries, black cherry liqueur, licorice, incense, and a hint of hot rocks (almost gravelly, in the Bordeaux sense), but the wine hits the palate with amazing texture, succulence, fabulous fruit intensity, vivid purity and a vigorous, long, fresh finish that goes on past 30 seconds." Såja farbror, tänk nu på blodtrycket.

Innan vi själva tömmer flaskan i ett svep och också blir omåttligt euforiska och vräker ut två miljarder Gôut-poäng med blått band i fjärde storleken och särskilt omnämnande, besinnar vi oss och tar in följande intryck.

Färgen är överraskande lätt med klart blålila toner. Doften är omedelbar med sin vanilj, unga och förvånansvärt friska körsbärs- och jordgubbsfrukt. Lite salmiak pustar till. I munnen ger det ett mjukt men stadigt anslag, fyllt av friska bär, en del fat och lite syrah-peppar. Smaken är rätt lång och tanninerna kommer fram först mot slutet. Syran är behaglig och det hela ger ett väldigt balanserat intryck, trots sin ungdom.

Jag förvånas av hur lätt vinet är jämfört med 09 som är mycket tyngre, stadigare och tjockare. 2010 är som en doft och en smekning i jämförelse. Lagring är inte att tänka på här. Vi dricker nog 10orna före de 09or vi har kvar. Vi kan ju bara hoppas att all 2010 blir lika välbalanserad och finessrik.

Även om smaken är olika tror jag att det är ytterst få som skulle tycka illa om Les Terrasses 2010. Avfärda med en axelryckning måhända, men jag har svårt att se vad man kan ha direkt emot det. Klockrent som buffévin. Passar banne mig till allt och alla.

Visst är det här gott och klart värt sina 70 DKK på grossen i Kokkedal. Men så mycket mer än easy drinking skulle jag inte vilja kalla det. Okej då; damn easy drinking.

Får kanske bli en låda till...

lördag 12 november 2011

Besök hos J & S Dauvissat i Chablis

Jean & Sébastien Dauvissat, far och son, kör idag sin familjefirma, baserad på de cirka 50 000 flaskor man årligen får ut ur de knappa 10 hektaren vingårdsmark de har till sitt förfogande. Förutom 2 ha "Chablis" har man drygt 4 ha i 1er Cru Vaillons, varav 0,7 ha med gamla (mer än 65 år) lågavkastande stockar, 1,5 ha vardera i 1er Cru Montmains och 1er Cru Sechets och 0,7 ha i Grand Cru Les Preuses. Stockarna är mellan 15 och 40 år gamla.

Vi dök in och fick en pratstund med Sébastien som generöst bjöd, men nästan blygt berättade om sina viner och sin filosofi. I mycket korta drag använder man sig uteslutande av den jäst som finns på druvorna naturligt. Ingen odling här inte. Endast i extrema nödfall, d.v.s. om jäsningen inte alls kommer igång av sig själv, tar man till "pås-jäst". Det mesta av musten jäser på temperaturkontrollerat rostfritt varefter lagring sker på fat. Här är man försiktig med ny ek och brukar inte använda mer än 20-25%. I gengäld ligger vinerna på faten omkring ett och ett halvt år. För Les Preuses och den gamla delen av Vaillons sker också jäsningen på fat. Man eftersträvar runda, komplexa viner utan alltför mycket fatpåverkan. Givetvis med tydligt avstamp i de olika lägenas terroir. Inte desto mindre är man oerhört noggrann i urvalet av sina fat och jobbar mycket nära sina leverantörer.





2005 Vaillons, Chablis 1:er Cru
Härligt, smått utvecklad doft med smör, mogna äpplen, kaprifol och fuktig krypta.
Stor smörig kropp med grus och bra grepp. Citrus, läkerol och en mild matvänlig beska. Lång fin smak som klingar av i friska syror.
Härligt vin från kalasårgången 2005. Kommer att vinna mer på lagring och såldes till i sammanhanget vrakpris. 13 EUR


2006 Sechet, Chablis 1:er Cru
Försiktig doft med mineral, solmogen citrus och friska blommor.
Solsken! Ren fin solmogen frukt. Bra syror, men lite endimensionellt och kort.
Det är en märklig känsla att stå nere i en 1600-talskällare och nästan känna hur solen värmer från vinglaset.


2001 Sechet, Chablis 1:er Cru
Smörig och lite animalisk doft. Sunkig disktrasa och våt sten.
Söt mogen frukt och hyfsad fetma, men syror och struktur har slocknat i förtid.
Den här 01an har mogen Chablis alla brister men saknar dygderna, tyvärr. För svagt grundmaterial från för svag årgång i kombination med lång tid på fat gör att det är slut nu. Beklagar sorgen. Jag jämför med intrycket av Fèvres Bougros 2001 som jag drack för en tid sedan och som framstod som ung med fortfarande frasig syra.


2006 Les Preuses, Chablis Grand Cru
Fin mogen frukt med citrus, äpplen och persikor i doften. Här bor Sten och hans bror. Härliga slingor av vita blommor och äng.
Smaken är fylld av de där solmogna citronerna igen, våta stenar och svaga toner av smörkola. Skön struktur med bra grepp och långa rena syror. Lovande framtid.



Det är verkligen tydligt hur J & S Dauvissat sticker ut från mängden med sin mjukare syra och rundare struktur. Man lyckas ändå att undvika att få slappa trista viner. Syrorna är tydliga, men avsevärt mjukare och känns mera mogna. Jag tror inte att det bara beror på att vinerna vi provade här genomgående var äldre utan mer på vinifieringen.

onsdag 9 november 2011

Besök hos William Fèvre, Chablis

Efter det lyckade besöket hos La Chablisienne, körde vi till William Fèvre mitt i byn. Trots att vi kom när det egentligen skulle vara öppet var dörren låst. En lapp på dörren förklarade att det var "Fermé Exceptionnel". Amenvaff...! Nåja, en lunch och en tupplur senare kilade vi tillbaka. Då var lappen borta, dörren olåst och damen bakom disken redo att visa oss Chablis á la Fèvre. Jo man tackar!




Vi började med deras generiska 2010 Chablis som hade fått 5% ek.
Enkel, hård, ung och frisk med en liten antydan till restsötma.
Sådär ja. Så var smaklökarna kalibrerade och vi kunde börja på allvar.

2009 Les Lys, Chablis 1:er Cru
Stor doft med smör, citrus och kalksten.
Kraftig smak full av citrus, rök och flinta. Bra grepp.
Les Lys ligger på flodens västra strand, mitt emot Grand Cru sluttningarna, och är ett rätt svalt läge. 40% av vinet hade legat på nya barriquer i 5 månader.

2009 Mont de Milieu, Chablis 1:er Cru
Mera blommiga toner och varmare frukt i doften.
Smaken betydligt rundare och fruktigare. Frukten nästan övermogen.
Mont de Milieu är en syd-sydväst exponerad sluttning på flodens östra sida.

2009 Vaulorent, Chablis 1:er Cru
Häftig doft av Ajax med blommor, frisk och mjuk frukt med lite tutti frutti-känsla.
Stort och rejält kraftigt i munnen med stadigt uttryck.
Vaulorent ligger sydvänt "andra sidan stigen" från Les Preuses. Hälften av vinet låg på barriquer i 5 månader.

2009 Vaudésir, Chablis Grand Cru
Varm frukt och sten med vita blommor fyller näsan.
Smaken är fyllig med bra struktur och lång eftersmak.
Vaudésir är den varmaste (söderläge, brant som tusan, mer lera än kalksten) av Grand Cruerna och mognar vanligtvis ca en vecka före alla andra. 80% av vinet låg på barrique i 5 månader.

2009 Valmur, Chablis Grand Cru
Ahhhh. Sublim doft av frisk frukt, blommor, jord och jordgubbar.
Smaken är frisk och alldeles alldeles ren. Enastående uttrycksfullt. Jättegôut!
Valmur är ett svalare läge. Även här låg 80% av vinet på barrique i 5 månader.

2009 Bougros "Côte Bouguerots", Chablis Grand Cru
Stor, lite kantig doft, med mineral och citron.
Kraftigt anslag, märkt av det varma året och lite väl mycket ek.
Côte Bouguerots är en del av Bougros som ligger nästan ända nere vid floden och stupar över 30%, som ses på bilden.
80%, 5 månader, ni vet.

Genomgående för Fèvres viner är renheten och kraften. Allt är djäkligt skickligt utsnidat och platsen i det absoluta toppskiktet är välförtjänt.
Det är också tydligt att 2009 var ett varmt år som verkligen gav blommiga viner med väldigt mogen frukt, på gôut och ont. Jag räknar med snabb utveckling hos 09orna.

måndag 7 november 2011

Hello-wine hos Leclerc i Gevrey-Chambertin





Uppe i Gevrey-Chambertin håller Côtes-de-Nuits egen Easy Rider till. Philippe Leclerc kör hårt och gör bland de kralligaste Bourgognerna jag smakat. Mer eller mindre alla viner ligger två år på fat. Ju bättre vin desto större andel nya fat. Inga blyga violer direkt. Mer om hans filosofi hittar du här.

Innan provningen släppte Leclerc junior ner oss i källaren på egen hand. Disney hade inte kunnat göra det bättre. Drakar, zombies och diverse andra vidunder på väggar, i trappor och nicher, mitt på golvet och i några av alla de öppna spisarna. Tjena. Bra timimg att besöka det här stället precis innan Halloween. Hello-wine!

Vid vårt besök provade vi en god handfull olika röda och det var två saker som överraskade mig. Dels fanns det gott om äldre årgångar, långt ner på 90-talet, till salu. Dels var det faktiskt de enklare appellationerna som imponerade mest, t.ex. 2005 Les Bons Bâtons; inte ens kommunvin utan bara "Bourgogne" rätt upp och ner.



Det här är rätt kralliga doningar, även om man lyckas bortse från druva och den enkla appellationen. Näsan bräddfylls med en kraftig röd frukt, mintiga örter och aningens flyktigt Karlssons klister. Smaken är frisk och syrlig med örter, tobak, järn och kaffe. Fylligt med stor struktur och bra syror. Tanninerna är faktiskt lite väl krävande på egen hand, men funkar bra till kvällens kalvgryta med svamp och salami. Det här kommer att klara rätt många år till, om man lyckas hålla tassarna borta.

Jag kan inte låta bli att bli imponerad av att ett så här pass enkelt vin klarar så här mycket ek och så lång tid. Schyssta grejer för under en svensk hundring.



lördag 5 november 2011

2000 Colombier-Monpelou, Pauillac

Vi bryter Bourgogne-Bonanzan och sticker emellan med Bordeaux. När middagen blir så klassisk som kalvstek med potatis och gräddsås känns det inte mer än rätt med en lika klassisk vinmatchning. Det fick bli en Pauillac Cru Bourgeois.

Château Colombier-Monpelou dök upp på SB runt 2002, i alla fall i mitt medvetande, och då i årgång 1999. 2000 kom ett par år efter och har legat på rygg här hemma tills nu.
Bygget består av 65% Cabernet Sauvignon, 25% Merlot och 5% vardera av Cabernet Franc och Petit Verdot. Dags att prova.


Färgen är rubinröd med en svagt utvecklad tegelton i kanten. Doften är verkligen helklassisk och domineras av cassis och andra mörka och några röda bär, med sjok av blyerts, läder och småsyrligt sumpigt kaffe. Smaken är lika klassisk och uppbyggd av samma element som doften. Bra syror och avrundade, men fortfarande tydliga tanniner. Lite glest, utan stadig kärna. Inget stort men gott, fast fortfarande allt för ungt.

Här finns mer att hämta med ytterligare lagring. Frukten visar inga tecken på den bläckighet som överdriven kallmaceration tycks ge, och som andra viner har visat prov på.

Château Colombier-Monpelou 2000 kommer att mogna ut snyggt med tiden och får ligga till sig i alla fall fem år till, förmodligen mer.

onsdag 2 november 2011

Chablis-igen

Här är ännu en kontinental vana man önskar att SB kunde anamma; den som köper tillräckligt mycket får några extra flaskor på köpet! Sug på den folkhälsoministern!


Vi fick en låda med blandade halvflaskor och ikväll öppnar vi 2007 Les Vénérable Chablis från La Chablisienne.

Lite om ursprunget till Les Vénerable, liksom omdömet om 08:an finns här.

07:an doftar stort och rätt varmt av citron/apelsin, mineral, smör, äpplen och krabba. Lätta blommiga toner av liljekonvalj kommer fram med tiden, liksom en i förstone svagt oxiderad ton. Smaken domineras av varm citrus, krabba och en rätt frisk syra, men det hela känns ändå väldigt snabbmognande och snart börjar oxidtonen slå igenom även i smaken.

Visst är det gott och rätt komplext, men den här frukten klarar inte mera mognad på halvflaska. Drick nu och rätt svalt.

tisdag 1 november 2011

Besök hos La Chablisienne

Ett av världens bästa kooperativ kanske inte behöver någon närmare presentation, men i korta drag bildades La Cablisienne 1923 och består idag av knappt 300 odlare som tillsammans förfogar över mer än 1000 ha vingårdar, vilket är nästan 25% av den totala arealen. Vinerna spänner över hela registret, från Petit Chablis till juvelen i kronan, rosen på tårtan, tryffeln i risotton; Château Grenouilles.


Vi tyckte att denna välrenommerade jätte kunde vara ett lämpligt avstamp på vår dag i Chablis och stegade därför in för att få en bra överblick av vad Chablis i allmänhet och La Chablisienne i synnerhet har att erbjuda. Klockan var 10 på förmiddagen och vi var långt ifrån ensamma i den ljusa och fräscha lokalen. Ett par franska sällskap i övre medelåldern, liksom några brittiska pråmägare som klokt nog hade bestämt sig för att lägga sina pengar på vin i stället för att reparera pråmens maskineri hade tagit plats vi disken. Vi gjorde detsamma och blev både vänligt och professionellt bemötta.

Vi provade ett dussin viner och de var genomgående rena och mineralstinna med fin citrus, äppelfrukt och syra. För att inte smaknoteringarna ska bli för tjatiga följer här mera vad som särskiljer de olika vinerna.

2008 Pas si Petit, Petit Chablis
Varm, mogen melon. Liten kropp. Rätt utvecklad.

2009 Pas si Petit, Petit Chablis
Mera blommor och ostronskal. Lite fetare.

2008 Finage, Chablis
Här fanns mer av allt. Ett större vin med mer substans, rök och flinta.

2008 La Sereine, Chablis
Druvigare karaktär; mindre mineral och mer Chardonnay. Tydliga ektoner i doft och smak där den senare tyvärr styr över i lite för mycket ekbeska.
La Sereine består av 10-15% vin från de äldsta Chablis-stockarna och får en tid på barrique.

2008 Les Vénérables, Chablis
Stor doft med rök, ek och äpplen. Tydligt fetare kropp med klingande syror.
Druvorna till Les Vénérables är plockade från stockar som är över 45 år gamla och 100% av vinet har legat på barrique, varav 1/3 var nya om jag minns rätt.

2008 Montmains, Chablis 1er Cru
Upp ett snäpp med volymratten. Mera mera mera. Röda äpplen, rök och vanilj ångar från en stor och nästan oljig kropp med bra bibehållet bett i syrorna. Fetare än såhär blir det knappast i Chablis.

2008 Mont de Milieu, Chablis 1er Cru
Mandelmassa, blommor och ananas. Klipp i syrorna och bitig mineral. Lång eftersmak.
Grymt häftigt vin med stor potential. En favorit som fick följa med hem.

2009 Montée de Tonnerre, Chablis 1er Cru
Mjukare och blommigare med nästan eldigt avslut. Peakar redan nu.
Årgången lämnar här sitt tydliga avtryck med sina mjukare blommigare toner.

2008 Les Preuses, Chablis Grand Cru
Massiv doft med mineral, rök och liniment. Gudomlig struktur. Laserskarpa syror som bäddas in i kopiösa mängder extrakt. Lååång smak. Ytterst balanserad ek.
Stor, större, Les Preuses. Morgonens musketör som fäktade undan allt motstånd. Jättegôut vin som följde med hem.

2008 Château Grenouilles, Chablis Grand Cru
Sluten doft med rätt mycket ek. Smaken är också den ekdominerad och kroppen stor.
Det här är ju ett vin jag borde falla pladask för enligt förhandstipsen. Toppläge, gamla stockar, 2008; check, check, check. Trots det uppstår ingen ljuv musik. Det är mycket möjligt att eken kommer att integreras jättefint efter ganska många år, men det kändes inte rätt att bränna resekassan redan på första besöket. Dessutom får jag känslan att Château Grenouilles försöker vara mera Côte d’Or än Chablis. Lite läppförstorat, liksom och inte direkt kyssvänligt.

2008 Les Clos, Chablis Grand Cru
Rätt häftig doft av päronglass och labbets samlade förråd av etrar, estrar, ketoner och aldehyder. Stor smak med päron, mint och lakrits. Ger ett tydligt varmväxt intryck.
Här hade jag knappast gissat på Chablis blint. Även om vinet är fokuserat och fint med bra struktur hade jag inte fått ihop de flyktiga komponenterna och de varma intrycken med Chablis. Mer kul än kalas.

2004 Les Preuses, Chablis Grand Cru
Övermogen doft och början till oxiderad smak.
Man sålde denna 04a för halva priset och efter att ha smakat den förstod vi varför. ”2004 var ett mycket svårt år” var förklaringen. Fan tro’t med tanke på vad Brocard presterade här. Nåja, även solen har sina fläckar.
Mycket rikare och lite fattigare kånkade vi våra lådor ut från La Chablisienne. Intrycket om det här kooperativet består; man kan sin sak och levererar på alla nivåer, undantaget någon enstaka dikeskörning.