Sparrissäsongen är på upphällningen, så vad passar då bättre än att själv hälla upp? I det här fallet Kellers 2010 bas Riesling. Vi är väl inte direkt först på bollen avseende Keller, men det är långa ledningar ut hit till Côtes-du-Rååån.
Vinet skimrar ungt blekgult i solljuset och vi möts av ett härligt direkt anslag av skifferliknande mineral i doften, tätt följd av frisk och mogen gröngul frukt och en släng cykelslang.
I munnen gör sig den ganska fylliga kroppen hörd först, tillsammans med friska, på gränsen till vassa, syror. God gul frukt och lite vita vinbär avslutas med en tüpisk Fritz-Spritz.
Det känns som att stoppningen i den där fylliga kroppen nog består av en del socker, som med tiden hade kunnat smälta bort och in i helheten. Men det här känns inte som något lagringsobjekt utan mera som ett gott vin att njuta av så här i dess ungdom. 149 SEK på Bosses känns absolut anständigt.
På tal om bra Riesling. Jag såg att den här rackaren har kommit tillbaka på Bosses hyllor. Bra 2008or från Alsace kommer det inte många fler av så passa på! Jag har redan gjort det.
Jag hade turen att drabbas av ett svårt anfall av semesterlättja och hasade in på närmaste Bolag för lite curb crawling längs med hyllorna för att se om det fanns något intressant att plocka upp. Nu är det inte så värst många hyllmeter "vita över 100 kr" just här. Man får liksom ganska snabbt en överblick, om man säger.
Nåväl, en tysk riesling som i alla fall marknadsförs med lite terroir-tänk, vom Porphyr (sic), verkade intressant. Moestue importerar och jag brukar gilla det mesta av deras grejor. Den fick åka med hem för lite intim samvaro.
2008 Sieferheimer Riesling vom Porphyr från Weingut Wagner-Stempel i Rheinhessen ger ifrån sig en mycket tydlig skifferdoft med nyanser av cykelslang och krut. Den mogna frukten domineras av citronzeist och jordgubbe med lite hyacinter i bakgrunden. Moget och rikt på det hela taget.
Det första som möter en i munnen är en rejält tilltagen sprits. Skiffertonen är kvar och den parfymerade citronen tillsammans med den väl tilltagna sötman gör att man nästan hör prasslet av påsen med FOX-kola. Vinet är faktiskt lite fett och fastän syran är ganska vass klarar den inte riktigt att bära upp både fetma och sötma. Eftersmaken är rätt kort.
För mig som gillar när syran hotar att lossa plomberna i munnen och oftast tycker att så här ung sötma mest blir kladdig är detta inte riktigt min stil. Tyvärr saknas tillräcklig substans för att sötman ska hinna lägga sig innan syran har packat ihop, så lagring tror jag inte kommer att hjälpa upp balansen. Nu är det här bara Wagner-Stempels mellannivå och man ska kanske inte ha så höga förväntningar på just substans och lagringskapacitet.
Svärmor hade säkert tyckt att det här är gôut och då kan det ju vara värt sina 149 kr.
.JPG)
