2008 Ch. Bouscassé, Madiran

Fransk bondlurk i söndagskostym; en kärleksfullt träffande beskrivning på Brumonts lite snajdiga Madiran. Hälften grov Tannat, en fjärdedel Cabernet Sauvignon och en fjärdedel Franc för att få fason på helheten. Dessutom en rejäl runda på barriquer för att ytterligare putsa till ojämnheterna. Vi förväntar oss ett ungdomligt vin med mullrande frukt, tuggiga tanniner och syror med öppna dammluckor.

I doften möts vi av en mörk och frisk frukt, nästan saftig, med skönt örtiga drag, apelsinjuice och faktiskt en utveckling som väntar bakom nästa krök. Faten bidrar med lite kaffe, men inte alls så det stör.

Första klunken bjuder på fin mörk frukt av björnbär och mintig cassis, som är kompakt och ännu ganska knuten. En rejäl dos lakrits och en näve örter följer med. Syrorna är friska, men inte vassa eller spretiga utan balanserar snyggt den mörka frukten. Tanninerna är någotsånär nedbäddade bland björnbären och bär upp bygget snyggt, utan att ta över tillställningen. Medelfylligt och medellångt. Snyggt.

Sammanfattningsvis är det här inte alls illa. Lite i mittfåran kanske, men på det hela taget bra utväxlig på 119 pix. Sitter som en fläskläpp till biff, bea, bönor idag och många år framåt. Ett mörkt vin med en ljus framtid. Jag köper på mig några flaskor och lägger undan.

1996 Chateau Lagrezette, Cahors

Vi tröttnar inte på knaprig anka och ville matcha den och potatispluttar med någonting lagom kraftigt som legat till sig ett tag. Valet föll på den sista flaskan 1996 Château Lagrezette från Cahors.

Jag gillar Cahors. Liksom i t.ex. Madiran kan man i Cahors hitta viner med härligt traditionell karaktär. Jag får en känsla av att det här görs viner som Bordeaux smakade för länge sedan, fast med mogen frukt, eftersom klimatet är lite varmare och soligare än helt nära Atlantkusten. Synd bara att det ligger så långt borta. Det blir lite svettigt att köra dit över en långhelg, t.o.m. från Côtes-du-Rååån.

Druvblandningen här är  70 % Auxerrois, eller Malbec, 25% Merlot och 5 % Tannat och vinet har lagrats på barriquer i ca 18 månader.

Doften öppnar med en härligt mogen ton av lerig stallbacke och syrlig salami. Frukten har mognat ut och lagt till sig med drag av tobak, blyerts och läder och vi njuter av den läckra nyansen av rök och eneträ.

I munnen möter en ålderssöt fruktmognad upp och cigarrlådan är vidöppen. Syrorna är friska men mjuka, nästan väna, och tanninerna är tjusigt avrundade men vid full vigör. Det långa avslutet bär med sig läckert lerig lakrits.

Det här skulle man, som vanligt, ha haft en låda kvar av. Nu börjar det ju hända saker. Hur som helst, gott var det och jag har fått mer inspiration att leta vidare i Cahors.

2005 Château Peyros VV

Jakten på schyssta traditionella vardagsviner med lagringspotential går vidare och för oss idag till Madiran och 2005 Château Peyros VV.

Château Peyros odlar 22 ha stenig jord och lär plöja med oxar. 300 tackor strövar fritt i vingårdarna och bidrar med gödsel. Druvmaterialet är fördelat på 80% Tannat och 20% Cabernet Franc. Stockarna till Vieilles Vignes har hängt med i mellan 40 och 50 år.
Efter skörden jäser vinet i rostfri micro-jacuzzi, varefter det får ligga i barriquer (1/3 nya) i drygt ett år.

Nå, i glaset skimrar ett sex år gammalt vin i rött, utan närmare tecken på utveckling. Doften är rätt stor, fast fortfarande ganska knuten. Vi har syrliga björnbär, blod, sten, jord och fat. I munnen är anslaget lätt med läskande syror, gott om torra och sandiga tanniner, järn, blod, läder och tobak.

Fathanteringen är kanske lite yster men här finns så mycket annat, även om kostymen är ganska snävt skuren, så jag tror att det här kommer att mogna ut fint om några år. Jag skulle gärna testa fler årgångar av det här.