Den onde professorn med familj kom hem på adventsmiddag. Med sitt öppna och glada sinne fick de bli försökskaniner på förrätten som var ett rent experiment; fläskläggsterrin med Foie Gras. Experimentet föll mycket väl ut och den nyfikne hittar receptet här. Vi serverade terrinen med valnötter, några saltflingor och ett streck Balsamico Tradizionale. Vinvalet gav mig först en del huvudbry, men med ett gastronomiskt Alexanderhugg (läs en jäkla tur…) hittade jag den här gamla godingen.
Carnegie Porter 2001 med sin utvecklade maltmättade kakaokrydda gick som hand i handske med valnötterna, fläskläggens rimmade sälta, balsamicons kaffesötma och ankleverns fetma. Portern är förvisso kraftig, som öl betraktat, men ändå tillräckligt lätt för att lämna plats för såväl andra smaker, som för varmrätten. Till efterrätt öppnade vi senare en 2003a och den var helt annorlunda med mycket mer pomerans, kaffe och kryddor. Jag ska definitivt fortsätta lagra Carnegie Porter.
Även varmrätten beredde mig en del vånda när det gällde vinvalet. Lammlägg hade fått bräsera halva dagen i gamla (bloggade...) rödvinsslattar med vitlök, rosmarin, timjan och salvia. Till det drog vi ihop en Risotto Milanese, och just saffran tycker jag kan vara klurigt med rödvin, särskilt om vinet fått lite mognad. Men genom att lyfta blicken till 2006 föll valet på Fattoria Fèlsinas Chianti Classico Riserva Rancia.
Ahh vilken härlig och överraskande dansant doft. Lätta slingor av mörk mogen frisk frukt, frodiga nästan lite mintiga ört-drag, tallskog och fina fat. Smaken börjar med samma friska mogna frukt och örter. Den fortsätter med lite kryddiga fat och stadig mineral för att klinga av i en underbar balans i den långa goda eftersmaken. Yster som en kalv på grönbete. Friska syror och massor av små fina tanniner håller upp bygget och lovar ett långt och gott liv. Det här klarar både tio och tjugo år till.
Jag blir fullständigt hänförd av det här. Alla bitar är redan på plats. Här finns en del kraft, men framförallt är det balansen och den nästan lekande lättheten som jag faller för. Var inte Parker ganska förtjust också?
Efter några ohyggliga och obloggbara drabbningar med överextraherade, kallfermenterade och ek-räliga toskanska troll var detta vad jag behövde för att återfå tron på Chianti. Bosse säljer 2007 för 295 SEK, men jag undrar om inte 2006 var mer min påse.
