En dag i Champagne

Visste ni att bästa vägen från Sverige till Alsace går via Champagne? Kanske inte helt uppenbart, men så är det. En lång natts färd mot dag påbörjades i Côtes-du-Rååån i tisdags kväll och onsdag morgon serverades frukosten i Bouzy.

Främst bland dagens höjdpunkter får vi nog ändå räkna provningen med Isabelle Diebolt hos Diebolt-Vallois i Cramant. Särskilt minnesvärd var deras N.V. Prestige Grand Cru, som i år är baserad på 2009 och reservvin från 2008. Receptet är nytt. Tidigare använde man 1/3 nytt och 2/3 reserv, men numera är blandningen 50/50. Min finkänslighet och det uppenbara svaret gjorde att jag inte berörde frågan ”varför”…

Doften är helt underbar med kaprifol och liljekonvalj i stora lass, friska vita vinbär, mogna gula plommon och en krispigt kritig mineral. Smaken är kristallklar med å ena sidan god mogen frukt och å andra sidan ett makalöst grepp och en syra som porlar in i evigheten. En aning av vanilj rundar av det hela och vi kan inte låta bli att falla pladask. Det här är en Champagne som kommer att åldras med största behag. För € 24,50 är det ett veritabelt kap.

Vi provade också 2005 Fleur de Passion, vilket ledde in oss i en intressant diskussion om årgångarna. Nollfemman är som alltid ett mycket bra vin med blommor, frukt och fin mineral, men för egen del saknar jag det där strama mineralanslaget och de riktigt spänstiga syrorna. Helt klart är nollfemman märkt av det varma året och den skiljer sig högst markant från nollfyran vi köpte ifjol.

Diebolt-Vallois ska ha all heder av att de, till skillnad från många andra, inte gör sin toppcuvée de allra sämsta åren. 2001 och 2003 blev det ingen och inte heller kommer någon nollnia att se dagens ljus. 2009 var helt enkelt alldeles för varmt, så att frukten blev ”kokt” med låga syror och omöjlig att göra stor Champagne av. 2008 däremot skall vi ha de största förväntningar på. Helt i klass med 2002, minst! Jag tycker att man kan applicera mönstret i årgångarna även på andra Nordfranska distrikt. I Alsace verkar Riesling peka åt samma håll och intrycken från Bourgogne, och då särskilt Chablis, ligger väl i samma linje.

Förutom Prestige passade vi på att köpa en låda Mis en Cave 1983. Den provade vi senast här och för € 35 är även det ett kanonköp. I onsdags hade Isabelle fyra, nej tre lådor kvar…

Övriga särdeles bra köp under dagen kom t.ex. hos Launois i Mesnil-sur-Oger, där deras 2002 Special Club gick att få för € 24. Nu även på magnum för € 47. Ett tips från Vinös ifjol väckte nyfikenheten på Launois Veuve Clemence; en hustypiskt mineralstinn Blanc de Blancs Grand Cru med rejält bett i syrorna. Några år på rygg kommer att göra gott och då kommer € 15,75 att framstå ruskigt billigt. Även Veuve Clemence var baserad på i huvudsak 2008, vilket kan vara en delförklaring till det goda resultatet och den fina strukturen. Även gamla stockar gör ju sitt till.

Ett bestående intryck av dagen är att för oss som föredrar Champagne med ordentligt stunsiga syror och stram struktur blir årgångarna mellan 2002 och 2008 generellt något av en ökenvandring. 2004 är väl i viss mån en oas, så tillvida.

Med rådande Euro-kurs ligger priserna på plats i många fall runt 40% lägre än på SB.

Sista lådan som lastades i bilen kom från Egly-Ouriet i Ambonnay och därefter bar det av från Champagne, med siktet inställt mot norra Alsace.