tisdag 26 juni 2012

2007 Langhe Nebbiolo, La Spinetta

Den där etiketten med noshörning har legat oss varmt om hjärtat sedan ett besök för snart tio år sedan, även om prisnivån generellt har avhållit oss från inköp. Då var det bröderna Rivettis olika Barberabuteljer som rönte mest uppmärksamhet. Nu ligger i alla fall vårt fokus mer på Nebbiolo i största allmänhet och den förhållandevis enkla 2007 Langhe fick nyligen släppa till korken.



Först ut är en stor ren doft av blott och bart körsbärsnickel. Ganska tradigt och endimensionellt i ärlighetens namn. Mycket luft senare kryper de klassiska Nebba-markörerna fram en efter en; nypon, parfymerade rosor, likördragna körsbär och en pust tågvirke.
I munnen är allt väloljat med Cherry-julmust, varm mogen mjuk frukt, fint balanserad syra och hyggliga tanniner.


Det hela ger ett trevligt men föga bestående intryck. Resterande flaskor kan säkert ligga några år till, men utan direkt utvecklingspotential. För hugade spekulanter med smak för mullig mjukisnebba finns 2009orna på SB. De få flaskor av 2007 som vi har kvar drar vi nog i oss i sommar.
IV-Patrik gav sig hän i vintras.



söndag 24 juni 2012

2009 Chablis 1er Cru Les Lys, Domaine William Fèvre

Vi hittar kok-kalv i frysen och i trädgårdslandet behöver dillen gallras. Vädret lockar till långkok. Fram med tryckkokaren; Det står dillkött på menyn! 
Till det letar vi efter ett vin med bra tryck i citrus och syra för att matcha matens citron. Dillens gröna toner gillar ungdom och mineral. Allt pekar på ett vitt vin, men det är ju trots allt en ganska smakrik köttgryta, så vi hugger den allra stunsigaste av Chabliserna vi kom hem med i höstas, William Fèvres 1er Cru, Les Lys från  2009.




Vi lägger näsorna i blöt och drar in en kraftig och ganska utvecklad Chardonnaykaraktär med citron, nässlor, gröna äpplen och härligt kalkig sten. Efter en stund ter sig frukten ganska varm och gul och en rejäl kilck smör brer ut sig.
I munnen kommer vi genast under en rätt skarp syra-attack som snabbt går över i varm frukt och lite sten. Trots sin vassa udd är syran oväntat kort och avslutet blir aningen platt. All citrus man kan önska finns här, men vi saknar den flinta och det distinkta grepp man bör förvänta sig av en 1er Cru från Fèvre. Årgången 2009 har talat igen, liksom den gjorde här.


Les Lys 2008 finns på SB för 299 SEK och det torde sannerligen inte vara något dåligt köp, liksom domänens egenodlade generiska 2010 Chablis för 169 SEK som Munskänkarna i Lund gillade skarpt i mars, men som nu verkar ha bytt årgång till 2011. Attans!





lördag 23 juni 2012

2009 Durbacher Plauelrain Riesling Trocken Achat, Laible, Baden

En av topproducenterna i Baden är Andreas Laible. Nu är vi en bit norr om de allra hetaste lägena kring Kaiserstuhl, närmare bestämt i Durbach. Högt uppe på en bergskant ligger anläggningen där charmiga Petra Laible tog emot oss för ett par år sedan. Hon guidade oss genom hennes och hennes mans hela portfölj, som spände från Weissburgunder till Syrah(!), alltmedan tre andra sällskap trängdes med oss i provningslokalen, hunden jagade katten och bet i förbifarten ena barnet, ett annat barn höll på att dråsa ner för nyss nämnda bergskant och telefonen ringde i ett. Fru Lable bara log och verkade ha en vanlig dag på jobbet.

Det vin som fick följa med hem har växt i brant och stenig granitjord som är så mager att den får Ljuders socken att framstå som flytande av mjölk och honung. Durbacher Plauelrain är ett av de absolut bästa lägena i Durbach. Namnet Achat kommer från de stora agater som har hittats i just den här vingården under åren. Stockarna är med Badenmått gamla, över trettio år. Inom parentes hade Eric Kientzler i Bergheim dagen innan sagt att "vår generiska Riesling växer på bra marker men stockarna är så unga, bara upp till trettio år, och tja, då får man inte så mycket karaktär".


Vi häller upp ett gult vin med ungdomens svagt gröna stick intakt. Doften är fin som snus och full av krutig stenrök, persikor, ananas och grapefrukt. En diskret tvålparfym tillsammans med läggningsvätska, hundkex och syrén kompletterar bilden och gör det här till ett riktigt sniffarvin.
I munnen möts vi av en len och fin frukt som balanseras av ganska hård vitpepprig mineral och frisk syra. En svag sötma bygger och balanserar. På tungspetsen beter sig vinet som ett mycket finbubbligt mineralvatten; en ytterst svag sprits med lite mineralsälta.

Äntligen har det här vinet lämnat det primära fruktsodastadiet och blommar nu ut, även om det fortfarande är mycket ungt. Vi dricker det helst för sig själv, utan mat. Ett riktigt trevligt och trocken bersåvin. 16 EUR på plats 2010.

torsdag 21 juni 2012

Prognos för 2012: Det blir en torr sommar

När sommaren på allvar kommer till Côtes-du-Rååån är jag numera beredd. Jakten på sommarens rosévin slutade i år som vanligt i Kokkedal, där Philipson traditionsenligt hade tilbud på Château Pesquiés 2011 Terrasses Rosé. Vi har gillat både 2009 0ch 2010. Vi får se om första flaskan 2011 mäktar med att uppfylla förväntningarna.


Ahhh, en sommarfrisk, direkt pust av jordgubbar, hallon, svartvinbärsblad och lite rökig sten slår emot oss. In your nose, liksom.

Smaken är kittlande syrlig av jordgubbar och  basilka. Kroppen är ganska fyllig och syran lång och frisk. Eftersmaken är lång och god som av geléhallon, men ändå helt torr.


Det här dricker vi gärna mer av, både till mat och på egen hand. Sallad, kyckling, tonfisk; kom igen bara! Hetta, skugga, hängmatta; aahhhh!

60 DKK för en sådan här biljett till soliga södern är väl spenderade pengar. Om sommaren blir lång och varm blir det en låda till, även om vi inte lyckas pricka ett nytt tilbud.

onsdag 20 juni 2012

2010 Riesling Trocken, Keller

Sparrissäsongen är på upphällningen, så vad passar då bättre än att själv hälla upp? I det här fallet Kellers 2010 bas Riesling. Vi är väl inte direkt först på bollen avseende Keller, men det är långa ledningar ut hit till Côtes-du-Rååån.



Vinet skimrar ungt blekgult i solljuset och vi möts av ett härligt direkt anslag av skifferliknande mineral i doften, tätt följd av frisk och mogen gröngul frukt och en släng cykelslang.
I munnen gör sig den ganska fylliga kroppen hörd först, tillsammans med friska, på gränsen till vassa, syror. God gul frukt och lite vita vinbär avslutas med en tüpisk Fritz-Spritz.
Det känns som att stoppningen i den där fylliga kroppen nog består av en del socker, som med tiden hade kunnat smälta bort och in i helheten. Men det här känns inte som något lagringsobjekt utan mera som ett gott vin att njuta av så här i dess ungdom. 149 SEK på Bosses känns absolut anständigt.

På tal om bra Riesling. Jag såg att den här rackaren har kommit tillbaka på Bosses hyllor.  Bra 2008or från Alsace kommer det inte många fler av så passa på! Jag har redan gjort det.

söndag 17 juni 2012

2002 Château Giscours, Margaux

Det är inte ofta det serveras Bodeaux här hemma och klassad dito är en verklig ovanlig besökare. Giscours tillhör de slott som slirade rätt rejält i kvalitet för ett antal år sedan, men som med ambitioner och kapital försöker motivera sin position som tredje Cru. 
Druvblandingen är ungefär 55% Cabernet Sauvignon, 35% Merlot och 10% Cab Franc och Petit Verdot, alltså ganska typiskt vänstra stranden. 




Doften tväröppnar med sval Cassis, mint och kaffe. Klart modernt anslag. Men vi hittar också en tydlig ton av sten, gräs och pelargon. En rätt trevlig sniff på det hela taget. Lite mindre utvecklad än förväntat, med tanke på det svaga året.
I munnen är det mjukt och lent med ler-fina tanniner. Frukten först lite sötsyrlig och har börjat sumpa till sig ganska fint och kaffetonen lurar i det gröna gräset. Med luft och stigande temperatur börjar det dock svänga oroväckande mycket och jag tror minsann det är kallextraktionens fula tryne som tittar fram som en tydlig bläckighet. Inte helt olikt en modern Toskanare eller en annan upplevelse i lånta fjädrar.
Det är klart att ett år så svårt som 2002 erbjuder mer utmaningar än vad både producenter och konsumenter mäktar med. Det är då märkligt att läsa Parkers omdöme:

...Dense, rich, pure, concentrated, and medium-bodied, with brilliantly integrated tannin, it offers both sex appeal and power. If Bordeaux enthusiasts haven't noticed, Giscours is back on track, producing some of the best wine in the southern Medoc. The 2002 is a triumphant success.
Triumfatorisk succé, ja tjena.


2006 sålde SB dessa för 299 kr. Ganska billigt för en tredje Cru, men galet mycket för mycket för en såhär medioker upplevelse. Som sagt, det blir inte Bordeaux så ofta här hemma. Vi väntar ytterligare några år på nästa flaska, utan att förvänta oss några stordåd. 

fredag 15 juni 2012

2009 Les Chaignots Nuits-St-Georges 1er Cru, Chauvenet-Chopin

Att en varierad kost är viktig för hälsan är ju allom bekant, så efter att ha sörplat i oss några av Hudelot-Noellats 2009 Basburgunder vill vi nu variera oss och provar istället en 2009 Les Chaignots. En Nuits-St-Georges 1er Cru från firman Chauvenet-Chopin som vi besökte i höstas.




En störtskön sniff öppnar med 2009 års friska och varmt mogna rödsirliga frukt, tillsammans med  snygga kryddor, vattenfärg, terpentin och tallbarr.
Smaken sjunger av god och perfekt mogen pinotfrukt; inte svulstigt varm, inte alls ogint grön, bara underbart god. Bazarens parfym och kryddiga fat trängs med friska örter, våt sten, läskande syror och lagom stadiga tanniner. Det är långt, det är rent, det är jättegôut!


Inte helt olikt Hudelot-Noellat faktiskt. Lite mindre flörtig frukt och lite mer mineral istället, men med samma euforiska anslag av årgången. Vi sparar 2008orna och trycker i oss 2009orna, senast till gåsen i höst.


Det var förresten förvånande hur bra det här gick till förrättens kronärtskocka med örtsmör på persilja och ramslök.

onsdag 13 juni 2012

2007 & 2008 Saperavi, Pheasant's tears


Ett av de bestående minnena från konklaven i april är de Georgiska qvervi-vinerna som Billigt Vins Jörgen dukade upp. De vita var alltifrån goda och mycket intressanta å ena sidan till å andra sidan en smått bisarr upplevelse, där man först undrade om det verkligen var en qvervi vars innehåll man buteljerat, eller om man möjligen hade tagit fel och istället tömt septitanken. "Blod, piss och spya" sammanfattade någon frankt, även om de värsta tonerna, de som fick näshåren att lossna, vädrades ut ganska snabbt. Jörgen berättade att trots vinets lite "egna" smakprofil passade det utmärkt till en riktigt salt lokal ost som han hade undfägnats i ett Georgiskt kloster. Kanske inte det bredaste användningsområdet, men som sagt ett bestående minne.

Mera mittåt i flodfåran var flightens enda röda, 2010 Saperavi från Pheasant's tears, som med sin underbart mogna frukt och maffiga struktur gjorde mig vansinnigt nyfiken på dess lagringspotential. För att undersöka saken beställer vi de äldsta flaskorna som finns att tillgå, d.v.s 2007 och 2008. Kanske kan de ge åtminstone en fingervisning om huruvida stordåd kan väntas runt kröken.





2008 Saperavi uppvisar en imponerande svärta. Det är fortfarande ganska blå-lila i kanten, med en härlig lyster.
Nosen fylls av mörk, saftig blåbärsfunk och lätt svettig ostkant. "Stallighet" räcker inte riktigt till här. Det handlar snarare om alldeles nylyft svans och ångande lämningar.
Smaken är saftigt blåbärsfruktig med ganska mjuk syra, gödsel och fruktig råtobak. Strukturen ter sig rätt märklig, då vinet liksom bara smälter undan och försvinner. Stoppar man en maräng i munnen och dricker hett kaffe så kommer man nära upplevelsen.

Storebror från 2007 har möjligen fått en lite mer utvecklad färgnyans, men nog är det fortfarande mest lila. Doften är mullrande mörkfruktig med katrinplommon och lite löv. Ostkanterna är här beströdda med grillkrydda och blandas med sprød svaer, rök, bananskal och lera i den funkiga hästsvansen. Munnen möter en mjuk omfamning av mogen och varm fin svart frukt. Funkig och mörk som en svettklibbig tropisk natt med väldigt mjuka syror och torra tanniner i eftersmaken. Kanske lite tunt och platt mellanregister, men för övrigt inte oävet.

Ja det här var också en häftig upplevelse. Viner som är lika naturliga som en orakad armhåla. Vad man sedan föredrar är en smaksak.

Inte så att jag köper lådvis av den ena eller andra årgången för att stoppa längst ner i vinförrådet men framförallt 2010an kan jag tänka mig att köpa igen. Vill man sommaren 2012 ha ett grillvin med ordentligt mullrig frukt, mjuka syror och tanniner milda nog för att komma väl överens med peppar, grillyta och honey hickory glaze, skulle jag säga att man i Pheasant’s Tears Saperavi hittar vad man söker.
Letar man efter duktig funk, look no further.

måndag 11 juni 2012

2005 Riesling Grand Cru Pfersigberg, Sorg

Enkel lunch med pasta, Thon Blanc och en röra på tomater, kronärtskocka, kapris och olivolja. Lite örtsmör på persilja och ramslök får smälta i pastan, så är det klart. Till det vill vi ha ett torrt vitt med ren solvarm frukt och frisk syra. Varför inte en Riesling Grand Cru Pfersigberg från Bruno Sorg i Eguisheim och det solstänkta året 2005?





Vi häller upp ett ganska fylligt gult vin som doftar fylligt och friskt av varm citrus, honung, fläder, kaprifol och kalkbruk. Den kraftiga smaken är full av lite tunga vita blommor, solmogen citrus och en nästan knastrande mineralitet. Syran är såklart fortfarande frisk och bär snyggt upp den fylliga kroppen. Efterklangen är sannerligen lång och ren och avslutas i en svag grapefruktbeska.

Ojojoj, det här är så inimakalöst gott. Efter sju år börjar utvecklingen ge sig till känna. Syran kommer att vara pigg länge än, men kanske att frukten inte riktigt klarar så många år till. Vi suger i oss de sista flaskorna i år. Köpt på plats 2010 för i sammanhanget en spottstyver. 

Som vanligt kan man läsa mer om Alsace och Bruno Sorg på Pers sida, eller i hans strålande bok.

lördag 9 juni 2012

2010 Etna Rosso, Tenuta delle Terre Nere

Efter den Sicilianska genomköraren i Köpenhamn i maj är min nyfikenhet på viner från Etna tänd. När då IV-Patrik tutar i rekommendationsluren blir det som att försöka släcka eld med fotogen. Vi beställer Tenuta delle Terre Neres 2010 Etna Rosso från Bosses och drar korken så fort vi får hem flaskorna.





Vi lägger näsan i blöt och drar in en ung bärig doft med toner av tobak och mynta. Lite (vad jag tror är) urspungstypiska apelsinskal och varm mineral hittar vi också, liksom en skön kryddpeppar.
I munnen är det bären som dominerar och det är verkligen fullt i korgen av blåbär, björnbär, körsbär och svarta vinbär. En härligt fruktig lakritston bygger tillsammans med fina tanniner och frisk men mjuk syra upp ett härligt drick- och matvänligt vin där jag är rädd att resten av flaskorna snart kommer att vara uppdruckna.


Den bäriga och kryddiga doften fick mig faktiskt att tänka på Zinfandel, men när jag provar öppet blir det oftast rätt...

fredag 8 juni 2012

2010 Dolcetto d'Alba, Voerzio

Dolcetto tillhör inte vanligheterna, varken på våra hyllor eller i våra glas, men en matig sallad med kallskuret får, i brist på lämplig Beaujolais, vår inre kompassnål att bestämt peka mot Piemonte.


Voerzios Barolo La Serra har vi provat i olika årgångar och den modernt fatade stilen har haft varierad framgång i de olika årgångarna. Dolcetton har inte sett fat, varken stora eller små, utan tillbringat en tid på ståltank innan buteljering.




Vi häller upp ett ungt blårött vin, sticker näsan i glaset och drar in en ung saftig doft av blåbär och körsbär, med fruktig tobak och choklad i basgången.
Smaken är friskt ung med ett saftigt uttryck och bären från doften kommer tillbaka. Syrorna porlar på bra men de få tanniner vi hittar känns rätt gröna och efter ett tag känns frukten ganska bläckigt kallextraherad.


Det här levererar väl ungefär var man kan vänta sig av en standard-Dolcetto. Friskt och matvänligt utan åthävor. En del påstår att det skulle vinna på lagring några år, men det tror jag inte alls på. Här gäller det istället att suga i sig vad man kan av ungdomlig saftighet och fräschör. 


En större invändning är priset. Med sin prislapp på 129 spänn hamnar Voerzios Dolcetto på avbytarbänken, till förmån för t.ex. Terre Neres 2010 Etna Rosso eller 2008 Le Tense Sassella, som båda spelar brallorna av bänkvärmaren i klassen "lätta matdrivna italienare".

tisdag 5 juni 2012

God Morgon?

Beaujolais var hett i bloggosfären för en tid sedan. Debattens vågor gick stundtals höga och var det inte vinerna som stank svavel eller gödsel så var det meningsmotståndarnas argument. Nåja, en sak som alla verkade rörande överens om var att 2010 är en mycket trevlig årgång i Beaujolais. Så hur klarar sig en vanlig standard Morgon med blommig etikett från 2010?






Tja, ganska bra visar det sig. En förväntat hallonfruktig doft, kompletterad av körsbär och banan fyller glaset. Lite fruktsallad faktiskt. Ljusa blommiga stråk med aningens svartpeppar och ett lätt riv på zestjärnet.
Smaken drar mer åt jordgubbar och blåbär, men lite körsbär hänger kvar. Frukten är anständigt ren, men inte sådär skinande blank som t.ex. Chatelards 2010a. Syror och tanniner är balanserade och liksom lagom. Även längden är helt OK och jag är faktiskt positivt överraskad. Det finns betydligt sämre sätt att förslösa 89 surt förvärvade kronor hos Bosses.

söndag 3 juni 2012

2008 Ch. Bouscassé, Madiran


Fransk bondlurk i söndagskostym; en kärleksfullt träffande beskrivning på Brumonts lite snajdiga Madiran. Hälften grov Tannat, en fjärdedel Cabernet Sauvignon och en fjärdedel Franc för att få fason på helheten. Dessutom en rejäl runda på barriquer för att ytterligare putsa till ojämnheterna. Vi förväntar oss ett ungdomligt vin med mullrande frukt, tuggiga tanniner och syror med öppna dammluckor.





I doften möts vi av en mörk och frisk frukt, nästan saftig, med skönt örtiga drag, apelsinjuice och faktiskt en utveckling som väntar bakom nästa krök. Faten bidrar med lite kaffe, men inte alls så det stör.
Första klunken bjuder på fin mörk frukt av björnbär och mintig cassis, som är kompakt och ännu ganska knuten. En rejäl dos lakrits och en näve örter följer med. Syrorna är friska, men inte vassa eller spretiga utan balanserar snyggt den mörka frukten. Tanninerna är någotsånär nedbäddade bland björnbären och bär upp bygget snyggt, utan att ta över tillställningen. Medelfylligt och medellångt. Snyggt.

Sammanfattningsvis är det här inte alls illa. Lite i mittfåran kanske, men på det hela taget bra utväxlig på 119 pix. Sitter som en fläskläpp till biff, bea, bönor idag och många år framåt. Ett mörkt vin med en ljus framtid. Jag köper på mig några flaskor och lägger undan.