Andra sniffen på Bordeaux 2009

Bister är den skånska midvinterkylan; nästan tvåsiffrigt mitt på dagen! Jaja, vi är lite tunnhudade här nere i södern, men oaktat vad Nationalteatern påstod på tiden det begav sig så tycker jag att det är en mustig gryta och ett kralligt rödvin som "värmer bäst".

Till älgkalopsen provar vi det andra primörinköpet från Philipson, 2009 Château d'Agassac, Haut Médoc. Det här är ett vin som tidigare funnits på SB. Jag köpte årgång 2000 och då gick den på 239 SEK. En primeur gick 09an på 130 DKK.

Druvblandingen här är hela 50% Merlot (ovanligt mycket för västra stranden),
47% CS och 3 % CF. Alkoholhalten är behagliga 13 %. Det känns som att glasögon och mössa sitter på plats för ett åk i nypistad blå.

Några timmar i karaffen och vi kan åka.

Doften öppnar med en rejäl skopa friska svarta vinbär, lite nickel, kolasnören och rätt tydlig jord. Dovt och mörkt från förmodad hög fruktmognad och Merlot. Faten har lämnat fina kaffetoner och den tokunga frukten drar åt mint.
Smaken är frisk och domineras av fullmogna svarta vinbär och jordighet, med kaffe, vanilj, lite smörstekt svamp och friska aprikoser i släptåg. Kroppen är rund, mjuk och fyllig, men nog finns det en bra struktur bakom babyfetman. Eftersmaken är överraskande lång och klingar av snyggt.

Det här var inte alls dumt. Gott och friskt och mjukt utan att vara mjäkigt och det är mycket Médoc för pengarna. Det kan nog lagras med behag också, så vi försöker hålla oss från att nalla alltför mycket ur lådan.

Första sniffen på Bordeaux 2009

Det är slut mellan Bordeaux och mig. Obesvarad kärlek smärtar, i alla fall upplevd från mitt håll. Med smått löjliga priser för viner som bara är "bra" lägger jag hellre mina pengar i andra områden MEN visst händer det att man vänstar lite...

Grossen i danska Kokkedal krängde 2009or en primeur Gud bevars och två snabba höftskott senare var två lådor budget-Bordeaux beställlda. Den ena innehöll 12 flaskor 2009 Lamothe-Cissac Vielles Vigne och det har nu blivit dags att glänta på förlåten och ta ett första smakprov av Bordeaux 2009.

Lamothe-Cissac verkar ha funnits hos Philipson i många år och är ett av instegen i sortimentet. Vielles Vignes gör man "kun i gode årgange og udelukkende på druer fra ejendommens ældste vinstokke", vilket sägs vara "upp till" 70 år. Nåja, blandningen är i alla fall 73% Cabernet Sauvignon, 20% Merlot, 5% PV och 2% CF och vinet har legat 15 månader på bara nya fat.

Ur glaset doftar det fin mörk cassis, vanilj, kaffe och grafit. Örtiga toner av oregano och lavendel fyller ut tillsammans med en svag, och lite störande, aning av grön paprika, men den rättar nog till sig med tiden. Smaken domineras av kaffe och cassis med grafit och dova örter i bakgrunden. Syror och tanniner är rejäla och känns rätt grovt tillyxade; inte sådär väl inbäddade i frukt som man ibland upplever. Lite besk och lite väl hårt rostade fat sätter vi upp på minuskontot.

Det här är en ung kraftig sak, modernt stukad. Ingen elegant direkt och det är väl tveksamt om den kommer att åldras med behag. När jag testade 2005an av standardcuvéen i somras hade jag mina tvivel och de kvarstår med 2009an VV. Jag spikar igen lådan och testar igen om ett år eller så för att försöka se vart vindarna bär. 89 DKK för halvannat år sedan känns ändå helt OK och givetvis ska förväntningarna hållas på en nivå i paritet med priset.

2009 har ju på andra håll i Frankrike visat sig vara en årgång som väger in i tungviktsklassen och lever på kraft och tyngd, snarare är elegans och fotarbete. Utan att göra mig skyldig till alltför grova generaliseringar tycker jag nog ändå att det här smakprovet bygger vidare på den tesen.

La cage aux folles

Medan ankan går knaprig under grillelementet tar jag flaskan ur källarens
16 grader och häller upp 2005 Château Lamothe-Cissac.

Ur glaset stiger genast en stor och fruktig doft, med björnbär och cassis, ackompanjerad av cigarrlåda och örtiga drag av basilika. Generöst och lovande.
I munnen bjuds först frisk mörk fyllig frukt, och alldeles lagom med fina fat. Tanninerna ligger djupt inbäddade i frukten, men ger ändå bra stadga och struktur. Eftersmaken är ganska lång och klingar av i en rätt tydlig rönnbärsbeska.
Det här är en ung och fräsch tilbuds-Bordeaux med kurvorna på de rätta ställena och som rätt tempererad funkar fint med anka på grönsallad. Men i glaset med tid och värme går det tyvärr överstyr. Då ändrar frukten karaktär och blir bläckig och vass.
Jag misstänker att det döljer sig en hel del "modern teknik" i det här slottets källare och att tekniken har använts mer än vad druvmaterialet egentligen tålde.
Vinet är för all del okomplicerat gott under rätt förhållanden nu, men kommer att åldras med samma brist på behag som en drag queen i lånta fjädrar.
Philipson i Kokkedal sålde för en dansk hundring. Senare årgångar är till och från billigare.