Jag har tidigare nämnt min faiblesse för kombinationen Alsaceriesling, kalk och 2008. Men om man bara får ett av tre rätt med kombinationen Alsaceriesling, granit och 2007, hur blir det då? Tja, inte så illa faktiskt. Domaine de l'Oriel, med Claude Weinzorn i spetsen, gör viner från ett antal lägen runt byn med det inte särskilt franskklingande namnet Niedermorschwihr. I topp tronar Brand och Sommerberg, båda välkända och erkänt varma granit-Grand Cruer. Etymologin känns faktiskt rätt självklar här.
Sommerberg är riktigt illa brant, med bortåt 45° lutning. Det är inte ovanligt att man använder klätterselar under arbetet i vingården. Dessutom är det en rak sydexponering. Alla faktorer samverkar till att skapa ett av Alsaces allra varmaste lägen.
För att behålla syran i vinerna, en syra som behöver vara stadig för att balansera mustens höga sockernivåer, undviker Weinzorn malolaktisk jäsning. Nu var ju 2007 ett varmt år i Alsace, så man undrar ju om balansen syra-socker är som den ska.
Ur glaset stiger en solvarm och alldeles ren frukt med en snygg, något utvecklad doft av cykelaffär. Här är fruktskålen full av päron, aprikoser, apelsin och citroner.
Smaken är fyllig med lite jordgubbar, bra ren-stenig mineral och mogen citrus. Balansen är rätt bra, med något poängavdrag för den lite gumptunga sötman.
Jag kan inte låta bli att förundras över hur otroligt rena jag ofta uppfattar viner, främst men långt ifrån bara riesling, som växt på granit. Där finns ofta en neutralitet eller renhet, som av ståltank, som ger plats åt frukt och sol att glänsa.
Som vanligt finns allt man behöver veta om Alsace på Pers sida. Han tipsade senast om att generellt bunkra upp 2008orna för vidare lagring. Jag kan bara hålla med och varför inte t.ex. denna? 2007orna däremot dricker jag, med väldigt få undantag, helst nu.
Det här var kanske ändå inte riktigt min stil egentligen, men avväpnande gott till pasta med varmrökt lax och vårens ramslök från frysen. Köpt på plats 2010 för ca 13 EUR.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar