Uppe i Gevrey-Chambertin håller Côtes-de-Nuits egen Easy Rider till. Philippe Leclerc kör hårt och gör bland de kralligaste Bourgognerna jag smakat. Mer eller mindre alla viner ligger två år på fat. Ju bättre vin desto större andel nya fat. Inga blyga violer direkt. Mer om hans filosofi hittar du här.
Innan provningen släppte Leclerc junior ner oss i källaren på egen hand. Disney hade inte kunnat göra det bättre. Drakar, zombies och diverse andra vidunder på väggar, i trappor och nicher, mitt på golvet och i några av alla de öppna spisarna. Tjena. Bra timimg att besöka det här stället precis innan Halloween. Hello-wine!
Vid vårt besök provade vi en god handfull olika röda och det var två saker som överraskade mig. Dels fanns det gott om äldre årgångar, långt ner på 90-talet, till salu. Dels var det faktiskt de enklare appellationerna som imponerade mest, t.ex. 2005 Les Bons Bâtons; inte ens kommunvin utan bara "Bourgogne" rätt upp och ner.
Det här är rätt kralliga doningar, även om man lyckas bortse från druva och den enkla appellationen. Näsan bräddfylls med en kraftig röd frukt, mintiga örter och aningens flyktigt Karlssons klister. Smaken är frisk och syrlig med örter, tobak, järn och kaffe. Fylligt med stor struktur och bra syror. Tanninerna är faktiskt lite väl krävande på egen hand, men funkar bra till kvällens kalvgryta med svamp och salami. Det här kommer att klara rätt många år till, om man lyckas hålla tassarna borta.
Jag kan inte låta bli att bli imponerad av att ett så här pass enkelt vin klarar så här mycket ek och så lång tid. Schyssta grejer för under en svensk hundring.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar