Besök hos La Chablisienne

Ett av världens bästa kooperativ kanske inte behöver någon närmare presentation, men i korta drag bildades La Cablisienne 1923 och består idag av knappt 300 odlare som tillsammans förfogar över mer än 1000 ha vingårdar, vilket är nästan 25% av den totala arealen. Vinerna spänner över hela registret, från Petit Chablis till juvelen i kronan, rosen på tårtan, tryffeln i risotton; Château Grenouilles.

Vi tyckte att denna välrenommerade jätte kunde vara ett lämpligt avstamp på vår dag i Chablis och stegade därför in för att få en bra överblick av vad Chablis i allmänhet och La Chablisienne i synnerhet har att erbjuda. Klockan var 10 på förmiddagen och vi var långt ifrån ensamma i den ljusa och fräscha lokalen. Ett par franska sällskap i övre medelåldern, liksom några brittiska pråmägare som klokt nog hade bestämt sig för att lägga sina pengar på vin i stället för att reparera pråmens maskineri hade tagit plats vi disken. Vi gjorde detsamma och blev både vänligt och professionellt bemötta.

Vi provade ett dussin viner och de var genomgående rena och mineralstinna med fin citrus, äppelfrukt och syra. För att inte smaknoteringarna ska bli för tjatiga följer här mera vad som särskiljer de olika vinerna.

2008 Pas si Petit, Petit Chablis
Varm, mogen melon. Liten kropp. Rätt utvecklad.

2009 Pas si Petit, Petit Chablis
Mera blommor och ostronskal. Lite fetare.

2008 Finage, Chablis
Här fanns mer av allt. Ett större vin med mer substans, rök och flinta.

2008 La Sereine, Chablis
Druvigare karaktär; mindre mineral och mer Chardonnay. Tydliga ektoner i doft och smak där den senare tyvärr styr över i lite för mycket ekbeska.
La Sereine består av 10-15% vin från de äldsta Chablis-stockarna och får en tid på barrique.

2008 Les Vénérables, Chablis
Stor doft med rök, ek och äpplen. Tydligt fetare kropp med klingande syror.
Druvorna till Les Vénérables är plockade från stockar som är över 45 år gamla och 100% av vinet har legat på barrique, varav 1/3 var nya om jag minns rätt.

2008 Montmains, Chablis 1er Cru
Upp ett snäpp med volymratten. Mera mera mera. Röda äpplen, rök och vanilj ångar från en stor och nästan oljig kropp med bra bibehållet bett i syrorna. Fetare än såhär blir det knappast i Chablis.

2008 Mont de Milieu, Chablis 1er Cru
Mandelmassa, blommor och ananas. Klipp i syrorna och bitig mineral. Lång eftersmak.
Grymt häftigt vin med stor potential. En favorit som fick följa med hem.

2009 Montée de Tonnerre, Chablis 1er Cru
Mjukare och blommigare med nästan eldigt avslut. Peakar redan nu.
Årgången lämnar här sitt tydliga avtryck med sina mjukare blommigare toner.

2008 Les Preuses, Chablis Grand Cru
Massiv doft med mineral, rök och liniment. Gudomlig struktur. Laserskarpa syror som bäddas in i kopiösa mängder extrakt. Lååång smak. Ytterst balanserad ek.
Stor, större, Les Preuses. Morgonens musketör som fäktade undan allt motstånd. Jättegôut vin som följde med hem.

2008 Château Grenouilles, Chablis Grand Cru
Sluten doft med rätt mycket ek. Smaken är också den ekdominerad och kroppen stor.
Det här är ju ett vin jag borde falla pladask för enligt förhandstipsen. Toppläge, gamla stockar, 2008; check, check, check. Trots det uppstår ingen ljuv musik. Det är mycket möjligt att eken kommer att integreras jättefint efter ganska många år, men det kändes inte rätt att bränna resekassan redan på första besöket. Dessutom får jag känslan att Château Grenouilles försöker vara mera Côte d’Or än Chablis. Lite läppförstorat, liksom och inte direkt kyssvänligt.

2008 Les Clos, Chablis Grand Cru
Rätt häftig doft av päronglass och labbets samlade förråd av etrar, estrar, ketoner och aldehyder. Stor smak med päron, mint och lakrits. Ger ett tydligt varmväxt intryck.
Här hade jag knappast gissat på Chablis blint. Även om vinet är fokuserat och fint med bra struktur hade jag inte fått ihop de flyktiga komponenterna och de varma intrycken med Chablis. Mer kul än kalas.

2004 Les Preuses, Chablis Grand Cru
Övermogen doft och början till oxiderad smak.
Man sålde denna 04a för halva priset och efter att ha smakat den förstod vi varför. ”2004 var ett mycket svårt år” var förklaringen. Fan tro’t med tanke på vad Brocard presterade här. Nåja, även solen har sina fläckar.

Mycket rikare och lite fattigare kånkade vi våra lådor ut från La Chablisienne. Intrycket om det här kooperativet består; man kan sin sak och levererar på alla nivåer, undantaget någon enstaka dikeskörning.