2007 är den fjärde årgången av Artemia och man har verkligen inte sparat på krutet. Syrah-stockarna växer på 340 meters höjd och har gjort så i över 50 år. Grenache-stockarna å sin sida är över 80 år gamla och växer i en sydvänd amfiteater på 280 meters höjd. Skördeuttaget är 25 hl/ha och efter manuell skörd och selektering avstjälkas samtliga klasar. Syrahn tillbringar sin första tid på 400-litersfat och Grenachen i större kar. Därefter fatlagras det hela på nya barriquer i 15 månader.
Utan att ha gjort någon vidare research dristar jag mig att påstå att detta är Ventoux's mest ambitiösa vin, vilket i och för sig kan, med Svenska Mads 80-talsformulering, likställas med "Greklands bästa bandylag eller Brittiska hovets vackraste kvinna". Nå, till verket.
Mörkt, nästan tjockt, och blåsvart ser det ut när vi häller upp. Förvånansvärt lite tårar i glaset, trots att det står 15% på etiketten. Doften är först dov och tung med tjära, lakrits, fat och riktigt svarta mogna björnbär. Sedan tittar lite friska jordgubbar fram tillsamans med råtobak, örtig mynta och libbsticka. Ändå kommer doften inte riktigt loss och visst är det nog så att Grenache-godiset är slut och Syrah-delen är i tunneln.
I munnen är Artemia riktigt tuggigt tjockt och frukten är så mogen att det drar åt sötma. Inte desto mindre finns här så gott om både friska syror som stadiga tanniner att det aldrig blir jolmigt; Det är liksom bara mycket. På Spinal Tap-vis har man dragit upp volymen till 11, och gått iland med det.
Jag skulle vilja ha provat det här för ett par år sedan, när 07-frukten stod i sitt flor. Nu har det mesta av lull-lullet klingat av och en lång färd mot mognad har påbörjats. Idag funkar det ändå rätt bra; med 50% välstrukturerad Syrah som backar upp Grenachen och en frisk örtighet som balanserar fat och väldigt väldigt mogen frukt är det faktiskt riktigt häftigt. Trots det öppnar vi inte fler flaskor på flera år, utan stoppar undan lådan längst ner i förrådet och ser fram emot något stort och moget nästa decennium.
Philipson i Kokkedal säljer just nu för 170 DKK. Jag ser fram emot 2009:an.
Exakt samma plan som vi har lagt upp för våra nollsjuor (låter för övrigt inte helt olikt 2007 Fiancée men Artemis måste väl ha större andel ny och rostad ek). Vi diskuterade allmänna lagrings-strategier med Frankofilen, som (inte helt oväntat) ville gå på Parkers linje och dricka nollsjuorna från södra rhône fram till sju års ålder för att sedan ta paus mellan sju och tio (om inte alla flaskor redan är uppdruckna vid det laget ;-)
SvaraRaderaNja, 7 till 10 tycker jag låter snävt. Medelålders Syrah är inte så kul. Friskt babyhull eller åldrad med behag är vad som får mig på gout humör. Jag lämnar gärna mina ifred mellan 3 och 12 års ålder. Jag kan inte se att Grenachen här skulle snabba på den processen.
SvaraRaderaHar aldrig provat Artemis men däremot ett par andra och billigare varianter fr Ch. Pesquie utan att bli helt övertygad. Från Ventoux kan jag varmt rekommendera Saint Jean du Barroux. Ägaren Philippe Gimel gästar f ö Beefstouw utanför Tivoli 4/11 och Superbest i Charlottenlund 5/11.
SvaraRaderaLes Terrasses och Le Quintessence är båda ganska olika till karaktären tycker jag, även om det finns en husstil som man kan kalla "generös". Den förra är mera godis och den senare Syrah på steroider, där man lyckats väl 07 och 09. 08 var väl inget vidare direkt.
SvaraRaderaVore kul att prova Barroux.