Doften är sådär läcker med söt mogen mörkröd frukt och en så förförande tjusig parfym att man nästan glömmer bort att smaka. Vita blommor, syrén och eneträ röjer vinets ursprung och åldern bidrar med en pust av skogsfrisk lövhög. Svaga stråk av kaffe och kakao gör att vi misstänker en rätt så generös fathantering för denna 2000.
Med vinet i munnen njuter vi i fulla drag av den friska mogna frukten och den oerhört balanserade strukturen. Fylligt och friskt med sammetslen struktur. Faten börjar gå över mer åt kaffesump och det typiska rökta fläsket tittar fram. Tanninerna är nu fina och torra, syran pigg och hela avslutet är en uppenbarelse av finlemmad lätthet.
Les Meysonnieres är ett steg upp, med lite äldre stockar än Chapoutiers bas-Crozes, Le Petite Ruche, som har funnits till och från på SB i "alla tider". 2001an provade vi här. Chapoutier var tidigt ute med ekologisk odling och redan denna 2000 har ECO-CERT på etiketten. Likaså sker såväl jäsning som lagring enbart i cementkar idag, men jag vågar nog påstå att det var fat inblandade i processen för tolv år sedan.
Vi är helnöjda med kvällens vinupplevelse. Vinet är nu i en underbar drickfas, och resterande flaskor kommer snart att möta sitt öde. För att tala med Tango Räv: Smaskens, om man säger...
När det begav sig, i det här fallet 2003, köpte vi flaskorna på plats för 10 EUR. Sedan dess har det verkligen växt till sig och vilat sig i form. Det här är ett lysande exempel på varför jag gillar att lagra vin.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar