Första egna sparrisskörden är bärgad; lite grönt och lite vitt. Eller bärgad och bärgad, bara ett par hekto förvisso, men ändå. Lätt brynt smör, en droppe citron och några flingor salt över, så rycker vi korken ur en Blanc de Blancs 1er Cru från kooperativet De Saint Gall och kalasåret 2002. Förväntningarna är måttligt högt ställda. Ett bra år och klassade marker är ju inte allt ändå.
Färgen är ljust halmgul och bubblorna driver upp en doft av frisk citrus, brödinkråm och smör. Smaken är, tja, lite bröd, lite citron och inte så mycket mer. Syran är överdrivet mjuk och smaken kort, men moussen är i alla fall himla fin.
Men nä, lite mer än så här vill vi ha av vilket vin som helst för 300 pix (2009). Även om Champagne alltid kostar en del extra var detta en besvikelse. För lite av allt, helt enkelt. Och nog vill vi ha lite mer stånk i en 02a.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar