Att få sin fix även på 56e breddgraden var för några år sedan inte det enklaste, men när vi hittade Puychéric för då under 60 spänn blev det så nära azurblått vatten och lavendelhäckar vi kom. Ett enkelt vin på alla sätt, men då torrt och ganska stramt, perfekt till en Grand Aïoli t.ex. Gjort på bara Syrah. De senare årgångarna tycker vi dessvärre har svängt mot lite mer gelégodis och lite mer sötma, men hoppet lever om att nästa årgång ska hitta tillbaka. Nu står 2011orna och trängs på SBs hyllor. Vi kyler, vrider av korken och hoppas...
Ajdå, geléhallon en masse i näsan, men också en sväng rosor, kaprifol och friskt gräs.
Även i munnen dominerar geléhallonen och det är verkligen mycket godis. Den gröna gräsigheten förmår inte strama upp det hela tillräckligt mycket. Avslutet är något bittert och aningens restsötma hänger i.
Nja, inte så torrt och matdrivet som vi hade hoppats på. Vi chansar istället på en annan 2011, där 2010 var kalas.
Även om Puychéric inte riktigt får oss på fall i år heller kan vi inte annat än fullständigt charmeras av ryggetikettens kvalitetsdeklaration.
"Man har enbart använt noggrant utvalda Syrahdruvor av högsta kvalitet."
Det är minsann inte illa för 62 spänn per flaska! Frågorna som uppstår kretsar kring hur denna noggranna urvalsprocess går till och hur dessa högkvalitativa Syrahdruvor skulle stå sig i en jämförelse med vilka andra Syrahdruvor som helst. Det är en konst att ta i lagom mycket.
"...Servera väl kylt."
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar