måndag 14 maj 2012

Etna med omegn


I frånvaro av bloggosfärens skånska quarterbackar på Billigt vin och Italienska viner inser Gôut allvaret i situationen, ikläder sig utrikeskorrespondentens hatt och trench coat och tar till Byen när Köpenhamns italienska dynamiska duo, Carlo et Fabio, ordnar ”Etna med omegn” smagning. 
Som i stort sett fullständig Etnanovis är det spännande att oförberedd göra en sådan här djupdykning, utan förutfattade meningar, erfarenhet eller andra belastningar, även om den änglasång som bloggosfären genljuder av om Occhipinti och Calabretta även nått mina öron.




Viner från nio producenter från Sicilien serverades och av dem gjorde fyra viner från själva Etna. Förutom nämnda Occhipinta och Calabretta var det för mig helt okända producenter.

Nå, till verket. Vi börjar med bianchi, sedan en rosato och så alla rossi, men vinerna redovisas nedan per producent, till vars hemsidor länkarna nedan går för fullödig presentation.


2009 Lissandrello Inzolia Sicilia Igt har en stor och fin doft av varm citron och apelsin. Lagerblad och fläder samsas med lätta stråk av dieselångor.
Smaken är varm och god, med apelsin och kaprifol. Fina syror håller fräschören uppe. Ett rätt fylligt vin med en fin matvänlig beska i all sin enkelhet som jag kommer att dricka mer av till sommarens pastaäventyr med tonfisk och kapris, för 80 MUK. Viner på Inzolia har jag inte druckit förr, vad jag kan minnas.

2010 Rosato Sicilia Igt doftar friskt av jordgubbsaft, rabarber och vanilj. Det smakar likadant, med en frisk syra men med en väldigt kort smak.
I överkant lätt och enkelt på Nero d’Avola.

2009 Nero d’Avola Sicilia Igt är tjusigt klarrött och doftar mycket, främst av mörka körsbär, mint, råtobak, våt sten och jord. Lite alkohol tittar också upp. I munnen är körsbärsfrukten mogen men skönt sval, vilket tyvärr inte hindrar eldigheten att ta över. Tillsammans med mycket och torra tanniner, samt lite beska, blir det hela ett ganska grovt och rustikt rätt typiskt syditalienskt bygge med stampat jordgolv.

2007 Giffarró Sicilia Igt kommer i en mörk, tät och något utvecklad skepnad. Doften är stor av svarta vinbär och grafit, råtobak och mint. I munnen är frukten bara torr och knuten, med toner av lakrits och tobak. Gjort på Cabernet Sauvignon och Syrah och lämnar mig fullständigt likgiltig.


AÍtala  representeras av sin 2008 Etna Rosso DOC, gjort på Nerello Mascalese och Nerello Cappuccio på hög höjd (500-750 m.ö.h.) och odlas ekologiskt. Färgen är lätt körsbärsröd och doften är stor och fullständigt underbar i sin ganska utvecklade stil. Pintjockt med svala körsbär, smultron, svamp och terpentin. Kroppen är härligt slank med ren och fin frukt, läcker mineral, torra finpulvriga tanniner och en läskande syra. Mmmmm, tack, den tar vi. För 95 MUK är detta dagens kap i min bok.


Nästa bidrag från Etna kommer från Alice Bonaccorsi. Deras 2009 Etna Bianco DOC (100% Carricante) har växt på 850 meters höjd och visar upp en lite försiktig doft av fiskehamn, druvfläder, blommig parfym och flytgödsel. Klara likheter med den Riesling Achkarrer Schlossberg som också växt på en förvisso utslocknad men ändå en vulkan i Baden, och som vi provade under den skånska vinbloggarkonklaven härförleden. I munnen är frukten varm och rätt god med ganska jordiga mineraltoner. Syran är OK.
Ett vulkanväxt vin direkt från skolboken, verkar det som, men inget jag går i spinn över.

Bonaccorsis 2007 Etna Rosso DOC är gjort på 80% Mascalese och 20% Cappuccio, från vingårdar på750-800 m.ö.h. Doften är stor och lite eldig av klarbär och varmt rökig mineral. Smaken är fullpackad av sötmogen torr frukt och gelégodis. Riktigt mulligt vin som är stort och lite eldigt och i sammanhanget nästan fläskigt.


Så var det då dags för Arianna Occhipintis viner och först ut är hennes 2011 SP68 Sicilia Igt. Färgen är ung, klar och relativt lätt. Den tokprimära doften ger direkt Beaujolaisvibbar med ung pepprighet och saftig jordgubbsfrukt. Örter och modellera kompletterar doftbilden. I munnen är det också väldigt väldigt ungt och ganska saftigt, med jordgubbar och lakrits. Tanninerna är mycket milda och syran förvånande måttlig. Nog känns det här som unga stockar, eller?
Som vanligt kanske höga förväntningar har satt krokben för upplevelsen, men detta blir jag faktiskt inte imponerad av. Rent och gott och mjukt och lätt. Gott så, men mer ”jaha” än ”Aha!”.

Vi går vidare till hennes 2010 Il Frappato Sicilia Igt och finner en ganska söt fruktsaftig doft med toner av körsbärskaramell och lagerblad. Smaken flirtar med röd fint mogen frukt, apelsin och ett mjukt anslag av snälla syror och måttligt torra tanniner.
Även Frappaton upplever jag som ren och fin, men utan riktig nerv, och pulsen förblir stadig.

Sista vinet från Occhipinti är en 2009 Siccagno Nero d’Avola Igt som lyser tjusande klarrött i glaset. Näsan fylls av en spännande doft av röda bär, fiskehamn, krut, olja och terpentin. I munnen är frukten fint mogen och ger ett nästan sött anslag, med fin syra, apelsinskal och gelégodis. Aningens eldigt kanske, men det känns mer som terpentin än alkohol och ger lite välbehövlig karaktär. I övrigt är vinet mycket välbalanserat och behagligt.


Nino Barraco håller till på den röda jorden vid Siciliens västkust och provningen innehöll fyra av hans viner.  2010 Grillo Sicilia Igt har jäst på ståltank och är nästan mörkgult i glaset. Doften är häftig av lite stickig uppspolad tång och därbakom en rent druvig och fint mogen frukt. Tunga och gom får en härligt fyllig blandning av mogen druva, fruktsoda, banan och salmiak. Fruktsyran är fin och välbalanserad. Det här var funkigt men inte alls dumt.

Nästa vin är gjort på min gamla sicilianska favoritdruva Cataratto. Barracos 2010 Cataratto Sicilia Igt är också ganska mörk i färgen. En tung doft kravlar ur glaset med mogen päronfrukt, sommarblommig tantparfym och grafitaktig mineral. Även smaken är ganska tungt parfymerad trots att frukten å sin sida känns lite benig. Syran är, som sig bör med Cataratto, frisk men eftersmaken är något eldig med övermogen och kanske rent av svagt oxiderad frukt.
Om man som jag främst är kalibrerad på nordlig frukt från Alsace, Champagne, Chablis och övriga Bourgogne, känns den här varmväxta frukten smått kvalmig. Det är inte dig det är fel på Cataratto, det är mig…

Vi går vidare till de röda och tar oss an 2010 Pignatello Sicilia Igt, lagrad på stora botti. Ett tätt och lätt slöjigt vin dansar i kupan och skyfflar en ruff och stallig doft upp över glasets kant, full med syrliga torkade körsbär och en känsla av perfekt mogen frukt. Fin salmiak och eteriskt nymald svartpeppar kryddar anrättningen. I munnen tar vinet ett stadigt grepp med sköna syror och rejäla tanniner. Frukten är en blandning av klarbär och mörka bigarråer, som ändå känns överraskande torr. Trots den torra frukten tror jag att det här vinet har framtiden för sig och beställer för 149 MUK.

Sista vinet från Barraco är en 2010 Nero d’Avola, Sicilia Igt som har en härlig doft av mörk frukt och druvor, kryddat med saftig tuggtobak och fruktig mörk choklad. Smaken är i det närmaste tjock och svart, med bra tjong av läskande syror och krutiga tanniner. Även här väntar jag mig en ljusnande framtid och Barraco håller vi ögonen på.


Massimiliano Calabretta är nästa bloggosfärbekanting och vi börjar med en 2003 Nerello Mascalese, Sicilia Igt på Magnum. Doften börjar med en otroligt tydlig doft av grön paprika. Nähä, det var visst från tallrikarna med småplock som just dukades in. Undan med den och ner med nosen i glaset igen. Där möts vi nu istället av en skönt utvecklad sötsyrlig mogen frukt med peppar och lite goda flyktiga komponenter. Det smakar av fint mognad frukt och välbalanserade syror och tanniner, med en läcker medicinal svans. Svårspottat.

Dagens andra vin från Calabretta är 2008 Nonna Concetta Nerello Mascalese Sicilia Igt som slår an med ett skithäftigt ackord av tennsoldatgjutning; sådär som formarna luktade i slutet av 70-talet när tennet precis hade stelnat och man öppnade i spänd förväntan. Timjan, talk och vulkverkstad. Bakom dessa tappra Karoliner hänger massor med äpplen och körsbär och fint krutiga mineraler. Väl i munnen är det också ett stelt givakt, blandat med den där fiskehamnen och söt och varm, men lite platt frukt. Svagt eldigt. Tanniner är det gott om och de är av det torra slaget, som sätter sin prägel på eftersmaken.

Calabrettas båda viner på Nerello Mascalese förefaller mig otroligt olika och jag har svårt att se att 2008an kommer att utvecklas till något ens i närheten av 2003an. Nåväl, det skriver jag upp på kontot för bristande erfarenhet av Mascalese, och mycket annat för den delen…


Vi trampar vidare och hamnar hos Gianfranco Daino och hans 2010 Suber, Sicilia Igt som är gjort på 50% Nero d’Avola, 30% Alicante och 20% Nero Capitano (Frappato). Rankorna är uppbundna mot en stolpe, klippt till en buske och växer i röd sandig jord. Vinet har legat på 225- och 500-liters fat, men inga nya.
I glaset lyser vinet tjockt och mörkrött. Doften är kraftig av rosmarin och Bassets svarta vingummi. Det är varmt och jordigt med apelsinskal och fiskehamn. Smaken är förföriskt god med perfekt mogen frukt. Torkade svarta körsbär dominerar över jord och apelsin. Här finns mycket tanniner i generös fruktstoppning med lång frisk syra och eftersmak. Ett hedonistiskt modernt bygge.


Nästa producent är Fattorie Romeo del Castello som med sin 2008 Vigo, Etna Rosso DOC blir dagens sista Etnavin. Här är doften lätt grön av sparris och råa sockerärtor som samsas fint med mörk mogen frukt. I munnen får jag en känsla av Cuba Libre, med cola, rom och lime. Frukten är sval, syrorna fina och de torra tanninerna känns hela vägen till slutet.


På tal om slut, dagens sista vin, Paola Lantieris 2010 Malvasia Lipari DOC, är ett passito med härlig bärnstensfärg, från en liten ö norr om Sicilien. Doften är alldeles löjligt gott parfymerad, med limoncello och skurpulver i översta lagret. Undertill lurar friska gröna toner, rosor och schersmin och till sist kommer en sväng med lakritspipan. Smaken är stor, frisk, söt och lång av läckra rosor och de mognaste citroner. Gott som slik, som dansken säger.


Kul med en sådan här exposé över en region man kan så otroligt lite om, men tillbaka till Sicilien, på ett eller annat sätt ska vi.




Viner                                                         Pris (MUK)

Abate
2009 Lissandrello Inzolia Sicilia IgT       80
2010 Rosato Sicilia IgT                             80
2009 Nero d’Avola Sicilia IgT                  80
2007 Giffarró Sicilia IgT                          140

AÍtala
2008 Etna Rosso DOC                               95

Alice Bonaccorsi
2009 Etna Bianco DOC                             145
2007 Etna Rosso DOC                              145

Arianna Occhipinti
2011 SP68 Sicilia Igt                                 125
2010 Il Frappato Sicilia Igt                      188
2009 Siccagno Nero d’Avola Igt             185

Nino Barraco
2010 Grillo Sicilia Igt                                175
2010 Cataratto Sicilia Igt                         145
2010 Pignatello Sicilia Igt                         149
2010 Nero d’Avola, Sicilia Igt                  179

Massimiliano
2003 Nerello Mascalese, Sicilia Igt          300 (Magnum)
2008 Nonna Concetta Sicilia Igt              140

Gianfranco Daino
2010 Suber, Sicilia Igt                               235

Fattorie Romeo del Castello
2008 Vigo, Etna Rosso DOC                    205

Paola Lantieri
2010 Malvasia Lipari DOC                      260 (50 cl)

6 kommentarer:

  1. Utmärkt med alerta korrespondenter!

    Låter som att Calabretta och Aìtala var de som klingade an bäst i den Gôutska munhålan? Calabrettas viner är härliga, nolltrean har vi liggandes men har ej provat ännu. Nonna Concetta är ett mycket speciellt vin från riktigt gamla stockar. Nollåttan var enligt min mening lite "snällare" än nollsexan men likafullt mycket läcker.

    När du ändå är i gång så ta en titt på Tenuta di Fessinas Erse 2009 och Tenuta delle Terre Neres basrosso 2010. Båda finns på SB och båda är riktigt bra.

    /Patrik

    SvaraRadera
  2. Kul och intressant läsning ! Jag tror jag kan förstå din relativa besvikelse när det gäller Occhipinti. Har upplevt något liknande när det gäller en del av de hyllade naturliga beaujolaiserna. Aitalas Etna rosso provade jag häromveckan och blev inte helt övertygad. Nino Barraco är jag mycket nyfiken på och hans viner ska provas så snart tillfälle ges.

    SvaraRadera
  3. Sammanfattat på ett par ynka rader kan man säga att jag tyckte AÍtala var jättegôut, Barracos Pignatello var så nära "stort" jag kom och Calabrettas viner var mer häftiga än något annat.
    Kanske AÍtalas rosso är för oss nybörjare, Ingvar?
    Td Terre Neres 2010a är redan beställd, Patrik. Ditt fel!

    SvaraRadera
  4. Jag tror nog snarast att Altala kom i skymundan av en massa andra riktigt bra viner som provades vid samma tillfälle. Ska nog ge den en andra chans.

    SvaraRadera
  5. Fin rapport! Du sätter de ord jag själv inte riktigt har kunnat på upplevelsen av Calabrettas viner. Är fortfarande inte helt säker på vad jag egentligen tycker, men det är nog en begränsning hos mig. Hans vanliga Etna Rosso kunde jag däremot uppskatta direkt.

    SvaraRadera
  6. @Anonym
    Tack.
    När jag tycker men inte riktigt vet vad jag tycker, brukar det vara ett tecken på att allt man behöver är lite "acquired taste", så är man hopplöst fast se'n. Varning utfärdas härmed!

    SvaraRadera