Den stackars sparrisen får ofta höra att den är så svår att matcha med vin. "Metallisk bismak" brukar den få höra och den enda boten påstås vara torr Muscat från Alsace. Möjligen kan lokalt odlad Weissburgunder eller liknande få godkänt, så länge vinet inte har för mycket karaktär, typ.
Våren och dagen till ära stiger vi slavar under konventionerna upp för att slå oss fria. Vit sparris i dimensioner som hade fått homofober och pryda att betacka sig, ångad lax och ogenerade mängder hollandaise ligger på tallrikarna och glasen fylls av en läckert gyllengul 2006 Les Preuses från J & S Dauvissat.
Doften är mättad av solvarm citron, persikor, lovikavante och en härlig stenrök. En smörig örtton förför.
I munnen möter vi ingen egentlig attack, utan istället en mjuk omfamning av oljig fetma och mjuka rena syror med tunga vita blommor, solig citrus och en svans av våt ren sten. En bra struktur med svagt bitter avslutning kallar på mer hollandaise.
J & S Dauvissats varma mjuka stil reder ut svårigheterna med 2006 och Les Preuses firar sina triumfer som ett av det absolut bästa Grand Cruerna i Chablis. Ojojoj så gôut!
Köpt på plats i höstas. Mer om det här.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar