Doften öppnar upp med en smäll av tjock mörk frukt, koncentrerad blandsaft och gräddkola. Svansen är eldig och full av sötlakrits. Smaken domineras av varma söta rödavinbär, gräddkola och vanilj. Syran är OK, tanninerna rätt grova, och avslutet onödigt beskt.
Se där ja; Den skärpa, fräschör och charm vi uppskattar i 2010an är i 2009an helt borta. Det handlar inte bara om ett vin som är ett år äldre utan framförallt om uttrycket i de olika årgångarna, något som Vinosapien upptäckte redan i somras, c/o F&V. Däremot går jag själv igång mer på 10orna än på 09orna, där de senare för all del sjunger starkare, men inte lika ringandes klockrent som dessa underbara 10or.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar