Augusti 1999. Vi kör upp vår hyrda Pontiac Bonneville på parkeringen hos Ravenswood strax utanför Sonoma, knallar in och frågar efter Joel. "Välkomna" hälsar vinmakaren Joel Peterson. "Var det ni som ville lära er nå't om Zinfandel? Då har ni kommit rätt." Även om ödmjukhet kanske inte var hans mest uttalade karaktärsdrag kompenserade Ravenswoods grundare den bristen med karisma och kompetens. Vi hade ett par mycket trevliga timmar och hans devis "no wimpy wines" etsade sig fast i minnet.
Jag tycker Ravenwoods Zins sticker ut ur mängden med sin stadiga struktur och frånvaro av den slappa syltighet som så många andra dras med. Man är rätt lik t.ex. Ridge på det sättet och i likhet med Ridge åldras även Ravenswood med största behag.
Ikväll drog vi korken ur 1999 Amador County, ett snäpp upp från basnivån Vintner's Blend.
Färgen är förvånansvärt tät och friskt röd, med lite mognadsdrag. Doften börjar oroande med ett svagt avlopps-stick men övergår snart i en helskön blandning med jordgubbsylt, mocca, multna löv, tjära, svartpeppar och furuspån.
I munnen är vinet mjukt och moget med lätt småmultna jordgubbar, kryddpeppar och tjära. Med lite luft kommer de typiska mogna björnbären fram. Trots den söt-mogna frukten är vinet helt torrt. Tanninerna är nu små och mjukpolerade och syran är balanserat fräsch. Effekten av 18 månader på franska barriquer, varav 30 % var nya, har inte tagit överhanden.
Det här är ett vin i full balans just nu, och förmodligen en handfull år till. Prislappen säger 18 USD. Det bjöd också på en löjligt lyckad matchning till maten; kvällens kålpudding med lingonsylt. De mogna tonerna gifte sig med kålen, vinets kryddiga toner sjöng i kör med puddingens krydd- och vitpeppar och den söt-mogna frukten funkade till och med till lingonsylten. Det är bara att erkänna att man ibland har mer tur än man förtjänar.
Roligt med en Ravenpost så snabbt inpå, känns onekligen intressant att leta rätt på något över "basnivå". Och ja, vist är det något vist med zin och svensk husmanskost? ;)..
SvaraRaderaHa de gött
//David
Jag undrar om det har att göra med de kryddor vi traditionellt använder, tillsammans med den sötma som ibland finns i husmanskosten. Zins varmt mogna frukt och lite nejlika/kryddpeppartoner känns väl inte oävet till köttbullar, kalops, biff med lök, etc?
SvaraRaderaJag blev förresten lite sugen på Ravenswoods 2005 Old Hill när jag såg den igår på Bosses. Måttlig alkohol (14,5%) och redan 6 år på nacken. Då är inte vägen till mognad så väldigt lång. Vad tror du?
Intressant läsning. Drack en del Zin för flera år sedan, men ledsnade pga av syltigheten.
SvaraRaderaBestämde mig att gå upp i klass och inhandlade två Ridge, som kom nu i decsläppet dvs Geyserville och Lytton Spring. Båda är från 2009. De är ju inga rena Zins, men ändå...
Har du någon uppfattning när det kan vara läge och kolla dom.
JC
Nämen eller hur, same same but different ;)..
SvaraRaderaJa jag sneglade också på den, möjligen något saftigt för outforskade zin-marker för min del, men å andra sidan bjuder det säkert upp till dans.
Om jag får tummen ur ska jag i alla fall försöka lägga beslag på något från Ridge. Hur är dina erfarenheter där?? Ålder/läge
Mvh
Hej både JC & David!
SvaraRaderadet där med hur länge man ska lagra viner är ju lite grand som att koka ägg; frågan bottnar ju till sist i hur man vill ha det, lös- eller hårdkokt? Jag gillar förhållandevis vällagrade viner och tycker generellt, med ganska få undantag faktiskt, att det som är värt att lagra över huvud taget är värt att lagra i alla fall bortåt 10 år, oftast mer.
Både Geyser och Lytton är ju stadiga och välstrukturerade saker som jag själv tycker blir som mest intressanta efter 8-10 år. Jättegoda även som unga, sådär 3-4 år, om man dricker dem på primörtonerna och klippet i syror, tanniner och frukt.
När det gäller just Ridge satsade jag igår min veckopeng på Cabbarna istället. Mest på grund av att 2008 verkar ha gett bra Cab och att jag har alldeles för lite Cali-Cab på hyllorna.