Jag måste lära mig behärska den galliska axelryckningen. Det finns inget bättre sätt att omedebart förmedla avmätt likgiltighet. Nåväl, vi var allt annat än likgiltiga när vi nu på tredje försöket äntligen lyckades klämma oss in hos Chauvenet-Chopin i Nuits-St.-Georges. Egentligen höll herr och fru Chauvenet på med att vinka farväl till ett äldre par in en gammal, nästan lika skraltig Peugeot. Annars hade de knappast varit ute.
Men sak samma, nu var vi till slut ändå nere i källaren.
Jag har provat en del från Chauvenet-Chopin tidigare under hösten. Generellt har det varit bra, med årgångstypiska variationer mellan 2007 och 2008, där den senare har varit mera i min smak. Nu var siktet inställt på mera 2008 och på att se hur 2009 artar sig. Provningen blev tyvärr lätt forcerad och noteringarna därför något summariska, men för de bästa såg det ut så här:
2008 Les Murgers, Nuits-Saint-Georges 1er Cru
Ren fin frisk pinot-frukt med orientkryddor, fina fat och rejält stadigt mineralanslag. Ett ordentligt driv i syrorna och välstrukturerade tanniner.
Det här känns som en riktig klassiker med fin struktur som kommer att åldras snyggt. 07an provade vi hemma här.
2008 Les Chaignots, Nuits-Saint-Georges 1er Cru
Ren frukt med mörka sötkörsbär och ännu mer mineral men mindre av kryddburken. En nypa fat på toppen. Ett halvt nummer större med lite mera kraft i varje årtag.
Även detta ett bra lagringsobjekt som det ska bli intressant att följa sida vid sida med Les Murgers.
2009 Les Chaignots, Nuits-Saint-Georges 1er Cru
Charmig och årgångstypisk mättad 09-parfym med nästan svart frukt och örter. Finlemmade syror och möjligen en bra struktur i botten. Välbalanserade fat.
Det här var svårbedömt. Gott nu helt klart, men frågan är om det helt enkelt inte finns så mycket struktur eller om den bara skymdes av all parfymerad frukt. Hur det ligger till får framtiden utvisa.
2009 Aux Argillas, Nuits-Saint-Georges 1er Cru
Skamlöst utfläkt och välparfymerad mörk frukt med vita blommor, kanel och stjärnanis leder rätt in i boudoiren. Struktur? Syror? Helt ointressant. Det här föll jag pladask för och dricker ungt för att det är så obscent vällustigt. Le Guide Hachette är lite mer återhållsam, men delar i alla fall ut en stjärna.
Sammanfattningsvis får jag ett intryck av en husstil som karaktäriseras av ren frukt, skicklig fathantering, tydliga årgångsvariationer och tydliga skillnader i terroir mellan de olika lägena. Prisnivån låg på mycket sympatiska dryga 20 EUR för 1er Cru-erna. 2009 låg också här lite högre än 2008. Det här var det enda stället på hela resan som inte tog kort.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar