Ömsom vin, ömsom vatten - där vinet var vattnet

Jag gillar inte port. Eller alltså gillar och gillar, men varken förrådet eller topplistan direkt dignar av port och det är bara i undantagsfall som jag verkligen blir sugen på det. Men nu i jul när det var dags att dra väven av den hemmalagrade Cheddarn, slank ändå en flaska Churchill's LBV 2000 med in från vinförrådet.

Ner en kort vända i karaffen och så i glaset. Mörk frukt, råtobak och lite vitpeppar virvlar upp, tillsammans med tydlig rödsprit. I munnen är det sött och hyggligt välstrukturerat, men syran är för vek för att balansen ska bli bra. Det känns verkligen som att dricka flytande saftiga russin; makalöst druvigt och sött. Tyvärr dröjer sig den där rödspriten kvar som påminnelse om varför port som sagt aldrig blir en favorit.

Till och med SB skrev att denna LBV "vinner på lagring". I beg to differ. Här är stommen för vek och rödspriten för mycket. Jag har svårt att se att detta skulle bli bättre om ytterligare tio eller tjugo år. De fem år som gått sedan jag köpte den har då inte varit till dess fördel.


Osten, då? Jo den började för ett år sedan som en Kvibille 6 månaders Cheddar. Nu när vi skär den itu blottas ett fortfarande helt krämigt inre, med de där små hårda kornen som man kan hitta i många andra lagrade ostar, och rejält tryck i smaken. Helt strålande! Här fick inte osten vinet att sjunga utan mer att smyga iväg och skämmas. Lagra ost ska vi göra igen.