2003 var, för att tala med Littorin, "ett riktigt skitår" i Alsace. Hett och torrt under alldeles för lång del av säsongen. "Kokt" frukt var bara en del av problemet. Än värre var att torkan gjorde att rankorna blev så stressade så att mognaden delvis avstannade. I bästa fall blev resultatet OK, men knappast mer och vinerna blev generellt inte direkt lämpliga för långlagring.
Familjen Mader, med sin stålblanka och bentorra vinstil, fick till en någorlunda Rosacker. Den var rätt mogen och hyfsat komplex för drygt ett år sedan, så förhoppningarna är ändå rätt höga, årgången till trots.
Fatet med Choucroute ångar på bordet så vi serverar och häller upp.
Färgen är klart mässingsgul med banne mig ett svagt svagt grönt stick kvar.
Doften är liten och tunn, med en vag antydan till petroleum, mogen citron och kalk. I munnen känner vi lite mineral, fin fetma, men låg syra och framträdande beska.
Ajdå, här har det gått snabbt utför sedan sist och döden har inträtt. Det här duger inte. Snabbt ut i förrådet och plocka något från en mer pålitlig årgång.
Doppf & Irions Grand Cru Vorbourg från 2002 uppvisar en skönt mogen gul färg. Den medelstora doften domineras av cykelslang och oljig skiffermineral med läckert komp av apelsinsaft och mint. Smaken är stram, torr och bjuder på det ena skyffeltaget mineral efter det andra. Lite varm citrus möter upp och en aning av sherry antyder att det nog var dags att öppna sista flaskan.
Det här är en näpen liten Grand Cru med nätta drag som med sin stringens och mineral galant klarar sällskapet på tallriken.
Vorbourg såldes på Bolaget för blygsamma 145 SEK 2006. Mader sålde sin 2003 Rosacker för ca 11 EUR 2010.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar