Sniff.
Hallå.
Sniff snurr sniff.
Hallå?
Snurr snurr sniff.
HALLÅÅ!
Ingen hemma i kupan.
In i kylen.
Söndag
La-la-la-la.
Annat i huv'et och i glasen.
Måndag middag.
Oj, javisst ja.
Vit Pernand-Vergelesses se'n i lördags. Undrar just...
Jomensedär, nu har vi visst vaknat och det med besked.
Ur kupan formligen vräker sig dofterna ut. Kaprifol och honung, sommarregnad grusväg och poesi trängs med urtjusigt integrerade fat och parfymerat gräsiga örter.
Smaken är så blommig, med midsommarängens lite tunga hundkex och grusvägen intill. Rent rultigt i munnen av smör och fetma men frisk syra och så de där snygga faten igen med sin vaga antydan till lättrostat kaffe. Till sist stramar en liten beska upp hela ekipaget.
Denna enkla Pernand-Vergelesses från Domaine Laleure-Piot är på intet sätt något mastodontvin, men i, ta mig tusan, perfekt balans nu och på gränsen till onödigt gott en måndagkväll. Får sova i tagelskjorta.
Tidigare flaskor har jag de senaste åren upplevt som slutna, fast jag har ju såklart inte luftat dem i över två dygn.
Sista flaskan? Jajamensan!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar