I torsdags hade Munskänkarna i Lund bjudit in en av Danmarks
främsta kvalitetsimportörer av Bourgogne, Theis Vine, för att berätta och visa
upp vad vi kan vänta oss av 2009. Provningen spände över hela
kvalitetsskalan, med början i Jadots Cuvée Margot generiska Bourgogne Cuvée Margot och
slutade i Clos de la Roche Grand Cru från L A Lignier.
Lite av höjdpunkterna:
2009
Chambolle-Musigny, Les Bussières, Domaine L A Lignier
I förstone rätt knuten doft som snart vaknar upp i en frisk men
varm rödsirlig körsbärsfrukt, med honung, fat och massor av mosade bär. Lite
flyktiga syror överraskar med sin närvaro.
Smaken domineras av mosade bär, sandelträ och fat. Lite i överkant yviga fat kanske, men det är en ren ungdomssynd och kommer att integreras fint rätt snart. Mjuka syror och fin struktur.
Smaken domineras av mosade bär, sandelträ och fat. Lite i överkant yviga fat kanske, men det är en ren ungdomssynd och kommer att integreras fint rätt snart. Mjuka syror och fin struktur.
2009
Chambolle-Musigny, La Combe d’Orveau, Domaine Anne Gros
Stor charmig doft med tjocka lager av parfym, apelsin,
julkryddor och mineral. Tjusigt!
I munnen är känslan mjuk och silkig med söt mogen frukt och mjuka syror. Bra struktur. Kvällens bästa vin tycker jag som vann på teknisk K-O med sin parfym och förföriska fotarbete.
I munnen är känslan mjuk och silkig med söt mogen frukt och mjuka syror. Bra struktur. Kvällens bästa vin tycker jag som vann på teknisk K-O med sin parfym och förföriska fotarbete.
2009 Clos de la Roche Grand Cru, Domaine L A Lignier
Stor kraftig mörk doft med grafit, frukt och fat. Generöst
anslag, men visst finns här mer att hämta med tiden.
I munnen märker vi en strålande struktur, maffig frukt och stadiga syror. Jodå, den här står tydligt ut ikväll. I alla fall störst och starkast.
I munnen märker vi en strålande struktur, maffig frukt och stadiga syror. Jodå, den här står tydligt ut ikväll. I alla fall störst och starkast.
Så lite slutsatser från kvällen:
Röd Bourgogne är gott, men dyrt. Ligniers Chambolle-Musigny går på 400 DKR och Clos de la Roche 1200 DKR. För Anne Gros C-M får man betala 570 DKR. Nja, det kostar faktiskt mer än det smakar.
Röd Bourgogne är gott, men dyrt. Ligniers Chambolle-Musigny går på 400 DKR och Clos de la Roche 1200 DKR. För Anne Gros C-M får man betala 570 DKR. Nja, det kostar faktiskt mer än det smakar.
2009 rockar fett i Bourgogne; riktigt fett, åt det fläskiga
hållet faktiskt. Intrycken från Bourgogneresan i höstas består. 2008 är ett
betydligt mer terroirdrivet år och ska man generalisera kan man säga att bra 08or
kommer att mogna ut till klassiska skönheter. 2009 däremot lever på sin i
sammanhanget smått bombastiska frukt eller stora parfym, men syrorna saknas för
att locka till lagring. Själv kommer jag att ligga lågt på 2009or och ser istället med tillförsikt fram emot 2010, och de 2008or som fortfarande går att få tag på såklart.
Jag har aldrig varit på en Bourgogneprovning förut där man
hänvisat till Parker så mycket som i torsdags, men det ligger väl i sakens
natur när det handlar om en årgång som är så här stor och generös.
För enkla Bourgogner, de som ändå inte har så mycket terroir
och komplexitet, kan nog 2009 erbjuda bra köp. Kraften finns i alla fall. Jag
kan t.ex. tänka mig att Jadots 2009 Cuvée Margot kommer att dyka upp på många
gåsamiddagar i höst.
Parker själv provar inte Bourgogne för WA. Det har varits Schildknecht, och ha rnu skiftat ö er till Galloni. Så ska man skylla på bombastiska viner pekar man på fel person. Tycker personligen inte att varken DS eller AGs smak varit stora fruktbomber.
SvaraRaderaJag upplever att det generellt är så att uppskrivna årgångar som 2005 och 2009 är bra över hela skalan och framför allt är det som du skriver så att viner på lägre nivå kan erbjuda riktigt bra "bang for the buck".
SvaraRaderaBra producenter trollar dock till bra vin nästan oavsett år, sedan är det väl bara smakpreferens som får råda.
Du har säkert rätt Ulrik. Jag reagerade själv på att man refererade till just Parker och inte WA, men jag är dålig på att följa Bob, och WA.
SvaraRaderaSjälv skyller jag den bombastiska frukten på årgången och inte på kritiker. Jag vill tro att det förra är orsaken och hyllningarna från de senare är verkan därav.
I torsdagens uppställning var det Fru Gros som bäst hade lyckats bemästra årgångens utmaningar.
Rara, visst är det så att det är den personliga smaken som styr vilka årgångar(vinstilar eller kritiker) man föredrar. Och nog är det extra viktigt att hålla koll på producenterna i just Bourgogne.
SvaraRaderaJag ser fram emot att läsa om dina intryck när du kommer ner till Bourgogne.