Lundamunskänkarna provar Ridge

Ridge Vineyards är en av mina  favoriter från Kalifornien, med sin jämförelsevis lite stramare och mer lagringsvänliga stil än vad som är vanligt. I Sverige brukar deras Zinfandel-blandningar, Lytton Springs och Geyserville, röna mest uppmärksamhet och det är väl för all del välförtjänt, men det är deras Cabernet Sauvignon-dominerade viner som höjer min puls mest. När nu Munskänkarna i Lund erbjuder en genomgång av vad som är tillgängligt på den svenska marknaden är det bara att bänka sig och åka med i en snyggt upplagd halvblind provning.

Först en flight med vad som kom i släppet i höstas och sedan, på välkänt Lundamanér, lite spännande öppna tillval.

Vi börjar på den vita sidan med 2009 Ridge Estate Chardonnay och 2008 Ridge Monte Bello Chardonnay, där den förra är den helt klart lite enklare av de två. 


2009 Estate är verkligen tok-ung, med massor av primära päronestrar och billigt gelégodis. Sedan kommer hela raden av alla de tropiska frukter man kunde vänta sig; mango, ananas, aprikos, persika... Lite kokta grönsaker lurar i bakgrunden. Faten är för all del rätt tydliga men rostningen känns väldigt mild. Det smakar mer av rått torkat trä och vanilj än rostat kaffe och kalaspuffar. Frukterna och grönsakerna hänger med och där finns en hel del lakrits. Jag får intrycket av ett rätt otyglat vin som spretar och svämmar över alla bräddar, så här i sin ungdom.

2008 Monte Bello Chardonnay är kralligare doningar och fathanteringen är helt klart av det mer generösa slaget. Inte desto mindre gillar jag det här bättre, för det finns en helt annan kropp och struktur här bakom som trots sin fyllighet ger en behagligt lätt känsla. Trots den rätt tunga rosten förmår ändå lättare slingor av blommor, citrus mineral och rök att tränga fram. I munnen är det såklart fett och fint, men bra syror och en viss mineralitet gör Monte Bellon till en välmejkad skönhet med stora inre kvaliteter. Gôut! Förmodligen en av de bästa Kaliforniska Chardonnayer jag har smakat.

Det kan gott nämnas att det var ungefär lika många som föredrog Estaten som Monte Bellon.


Så över till rött och Cabbarna. 2008 Ridge Estate Cabernet Sauvignon är liksom 2009 Estate Chardonnay tok-ung och domineras av friska svarta vinbär, ackompanjerade av blåbär och aprikoser. Vi hittar också lite funk av svett, häst och en svagt jästig primär-ton. Smaken är initialt rätt och slätt saftig med vinbär och lite hårdrostat fat-espresso. Friskt gröna smaker av menthol och emser-tabletter lättar upp intrycket ytterligare. Med luft och värme ökar komplexiteten och sten och ceder tittar fram. Syrorna är långa och rena och tanninerna är klart markerade. Tok-ungt men gott och med lovande utsikter för framtiden.

I nästa glas väntar 2008 Ridge Monte Bello Cabernet Sauvignon och då gungar det till lite grand. Doften är stor och varmfruktig och öppnar med en rejäl dos tjära, beck och rök, nästan som av sur ved. Efter en stund lättar dimmorna och fruktens bråddjup blir tydlig, tillsammans med lite mintiga örter, oregano och välsvarvad blyertspenna. Smaken är stor och frisk i all sin varma fruktmognad med ett tydligt kryddigt anslag. Såväl den uppenbart rätt hårda fatrosten som de nästan tuggiga tanninerna är djupt nerbäddade i en synnerligen mogen och tjock frukt. Den långa fina syran balanserar det hela supersnajdigt och här finns stoppning så det räcker både tjugo och trettio år fram i tiden.


Sist i ordinarie flighten var det så dags för Zinfandel. Jag minns både Geyserville och Lytton Springs som förhållandevis strama viner men här var intrycket faktiskt delvis ett annat.

2009 Lytton Springs formligen sprutar ur sig primära dofter av skumbanan, päronglass och vanilj, tillsammans med mogna björnbär och zoo-tabletter. I munnen framträder en rejäl dos med svulstigt rostad ek och en varm godisfrukt med bra drag i de friska syrorna.

2009 Geyserville är också ganska ester-stinn och drar till och med lite åt Salubrinhållet. Frukten är närmast plommonsyltig med fatvanilj och gelégodis. I munnen är Geyserville dovt mullrande i sina kopiösa mängder mörk frukt. Såväl fruktsyror som tanniner framstår som mjuka och tillgängliga. Eftersmaken är anständigt lång och är överraskande och behagligt torr.

Se där, ett helt annat intryck än vad jag minns från tidigare möten. Inte alls så stramt och mineraldrivet utan mer söt-mullig fruktkompott.
Nåväl, efter ordinarie flighten kom lite äldre varianter in. Väljer man med omsorg kan Zinfandel åldras med största behag, som t. ex. här. Ridges Zins brukar också tillhöra den gruppen, så det var kul att få prova 2004or, även om åtta år inte är någon direkt aktningsvärd ålder i sammanhanget. 


2004 Gesyerville var tyvärr alltför oxiderad för att kunna bedömas rättvist. 2004 Lytton Springs däremot hade mognat som den ska och visade nu upp en stor och något utvecklad doft av asfalt, våta löv, massor av mörka bär och lakrits. Smaken är härligt torr med god sötmogen frukt och bittermandel. Tanninerna är fortfarande stadiga och syrorna friska. Jag tror att det här kan bli mera intressant om fem till tio år, sådär. I den här fasen är det faktiskt lite endimensionellt.


Kvällens sista och godaste vin var utan tvekan 1994 Monte Bello Cabernet Sauvignon. Utvecklingen har kommit en bit på väg, men vi har långt kvar till toppen. Doften är skönt stallig med varm mogen frukt, lövhög och fat. I bakgrunden svävar lite flyktiga ångor av fotogen, styrén och gummi. Smaken är stor och varm, med fint begynnande mognad i den närmast perfekta frukten. Stall, läder och kaffe rundar av och tanninerna är mer framträdande här än i 2008an, nu när frukten har lagt sig lite. Fin frisk syra balanserar upp det hela och den här 94an är en riktigt upplevelse i sig. Vansinnigt tjusigt helt enkelt. Jag blir ändå förvånad hur olik en Bordeaux jag upplever den. Jag trodde den skulle kännas mer"Fransk", men det är klart; öppet är alltid enkelt.

Kvällens bestående intryck är att Ridges båda Chardonnayer är häftiga, med extra plus till Monte Bello. Jag har blivit avvaktande skeptisk till Geyserville och Lytton Springs, på grund av den ganska syltiga framtoningen, fast lite ålder verkar rätta till det. Estate Cabben är bra och Monte Bello är rasandes jättegôut.