2001 La Petite Ruche, Chapoutier

Jaktsäsongen har dragit igång i Skåne, med gås och råbock redan nu. Snart är det dags för gräsand och hare. Ja det är verkligen en säsong när, med lite tur, vi får anledning att öppna några utvecklade röda godsaker.

Chapoutiers standard Crozes-Hermitage varierade ganska mycket mellan årgångarna för några år sedan. Ofta var det ganska tunna skapelser, långt ifrån den kraft och struktur man idag hittar i de flesta härifrån. Sedan La Petite Ruche förpassades till beställningssortimentet, har jag inte bemödat mig om att prova, men 2001an fanns då det begav sig i standardhyllorna. Jag minns den som ett riktigt blårött litet kraftpaket; tätt, kärvt och med den där tokprimärt tvåliga och i gastronomiska sammanhang egentligen helt oanvändbara syrahparfymen med prickig korv, eneträ och syrén. Ja det var ungt så till den milda grad att SB själva skrev "kan lagras"; jomantackar! Jag köpte några flaskor för lagring och har nu provat den första.

Så här snart 10 år efter skörd häller vi upp ett vin som verkligen har ändrat utseende. Blårött har blivit rostrött. Tätt har blivit nästan tunt, med några små korn av fällning i glaset. Botten på flaskan är täckt av resten av fällningen.
Doften domineras av en sötsyrlig torkad mörk frukt, kryddad med krutrök, stockolja och multna löv. En del syrén och bacon har klarat sig kvar genom åren.
I munnen är kroppen lätt, med mjuka tanniner och en fin, länge kittlande, fruktsyra. Trots sin modesta alkoholhalt på12,5% är avslutningen i förståne något eldig. Med lite luft ökar både doft och smak i komplexitet och det hela blir en ganska mjuk och behaglig färd mot flaskans botten.
Där finns en krypande aning av våt kartong som tillsammans med den överraskande mycket torkade frukten gör att jag misstänker lätt korkskada. Nästa flaska kommer att ge facit. I vilket fall var det värt att vänta några år på att den här enkla Crozes-Hermitagen skulle få lite utveckling.


För kanske 15 år sedan var jag på en provning med Chapoutier hos Munskänkarna i Lund. Deras belgiske representant (Vallonska delen) förklarade varför Chapoutier hade valt att använda Braille på alla sina etiketter. Tanken var att man, om man vaknade på natten och var sugen på vin, skulle kunna välja rätt, utan att tända lampan och därmed riskera att väcka sitt "nattliga sällskap". Så tillade han "änd öff-köörs, ålso föör blind-tastings..."