2007 Langhe Nebbiolo, La Spinetta

Den där etiketten med noshörning har legat oss varmt om hjärtat sedan ett besök för snart tio år sedan, även om prisnivån generellt har avhållit oss från inköp. Då var det bröderna Rivettis olika Barberabuteljer som rönte mest uppmärksamhet. Nu ligger i alla fall vårt fokus mer på Nebbiolo i största allmänhet och den förhållandevis enkla 2007 Langhe fick nyligen släppa till korken.

Först ut är en stor ren doft av blott och bart körsbärsnickel. Ganska tradigt och endimensionellt i ärlighetens namn. Mycket luft senare kryper de klassiska Nebba-markörerna fram en efter en; nypon, parfymerade rosor, likördragna körsbär och en pust tågvirke.
I munnen är allt väloljat med Cherry-julmust, varm mogen mjuk frukt, fint balanserad syra och hyggliga tanniner.


Det hela ger ett trevligt men föga bestående intryck. Resterande flaskor kan säkert ligga några år till, men utan direkt utvecklingspotential. För hugade spekulanter med smak för mullig mjukisnebba finns 2009orna på SB. De få flaskor av 2007 som vi har kvar drar vi nog i oss i sommar.
IV-Patrik gav sig hän i vintras.

2009 Chablis 1er Cru Les Lys, Domaine William Fèvre

Vi hittar kok-kalv i frysen och i trädgårdslandet behöver dillen gallras. Vädret lockar till långkok. Fram med tryckkokaren; Det står dillkött på menyn! 
Till det letar vi efter ett vin med bra tryck i citrus och syra för att matcha matens citron. Dillens gröna toner gillar ungdom och mineral. Allt pekar på ett vitt vin, men det är ju trots allt en ganska smakrik köttgryta, så vi hugger den allra stunsigaste av Chabliserna vi kom hem med i höstas, William Fèvres 1er Cru, Les Lys från  2009.

Vi lägger näsorna i blöt och drar in en kraftig och ganska utvecklad Chardonnaykaraktär med citron, nässlor, gröna äpplen och härligt kalkig sten. Efter en stund ter sig frukten ganska varm och gul och en rejäl kilck smör brer ut sig.
I munnen kommer vi genast under en rätt skarp syra-attack som snabbt går över i varm frukt och lite sten. Trots sin vassa udd är syran oväntat kort och avslutet blir aningen platt. All citrus man kan önska finns här, men vi saknar den flinta och det distinkta grepp man bör förvänta sig av en 1er Cru från Fèvre. Årgången 2009 har talat igen, liksom den gjorde här.


Les Lys 2008 finns på SB för 299 SEK och det torde sannerligen inte vara något dåligt köp, liksom domänens egenodlade generiska 2010 Chablis för 169 SEK som Munskänkarna i Lund gillade skarpt i mars, men som nu verkar ha bytt årgång till 2011. Attans!

2009 Durbacher Plauelrain Riesling Trocken Achat, Laible, Baden

En av topproducenterna i Baden är Andreas Laible. Nu är vi en bit norr om de allra hetaste lägena kring Kaiserstuhl, närmare bestämt i Durbach. Högt uppe på en bergskant ligger anläggningen där charmiga Petra Laible tog emot oss för ett par år sedan. Hon guidade oss genom hennes och hennes mans hela portfölj, som spände från Weissburgunder till Syrah(!), alltmedan tre andra sällskap trängdes med oss i provningslokalen, hunden jagade katten och bet i förbifarten ena barnet, ett annat barn höll på att dråsa ner för nyss nämnda bergskant och telefonen ringde i ett. Fru Lable bara log och verkade ha en vanlig dag på jobbet.

Det vin som fick följa med hem har växt i brant och stenig granitjord som är så mager att den får Ljuders socken att framstå som flytande av mjölk och honung. Durbacher Plauelrain är ett av de absolut bästa lägena i Durbach. Namnet Achat kommer från de stora agater som har hittats i just den här vingården under åren. Stockarna är med Badenmått gamla, över trettio år. Inom parentes hade Eric Kientzler i Bergheim dagen innan sagt att "vår generiska Riesling växer på bra marker men stockarna är så unga, bara upp till trettio år, och tja, då får man inte så mycket karaktär".

Vi häller upp ett gult vin med ungdomens svagt gröna stick intakt. Doften är fin som snus och full av krutig stenrök, persikor, ananas och grapefrukt. En diskret tvålparfym tillsammans med läggningsvätska, hundkex och syrén kompletterar bilden och gör det här till ett riktigt sniffarvin.
I munnen möts vi av en len och fin frukt som balanseras av ganska hård vitpepprig mineral och frisk syra. En svag sötma bygger och balanserar. På tungspetsen beter sig vinet som ett mycket finbubbligt mineralvatten; en ytterst svag sprits med lite mineralsälta.

Äntligen har det här vinet lämnat det primära fruktsodastadiet och blommar nu ut, även om det fortfarande är mycket ungt. Vi dricker det helst för sig själv, utan mat. Ett riktigt trevligt och trocken bersåvin. 16 EUR på plats 2010.

Prognos för 2012: Det blir en torr sommar

När sommaren på allvar kommer till Côtes-du-Rååån är jag numera beredd. Jakten på sommarens rosévin slutade i år som vanligt i Kokkedal, där Philipson traditionsenligt hade tilbud på Château Pesquiés 2011 Terrasses Rosé. Vi har gillat både 2009 0ch 2010. Vi får se om första flaskan 2011 mäktar med att uppfylla förväntningarna.

Ahhh, en sommarfrisk, direkt pust av jordgubbar, hallon, svartvinbärsblad och lite rökig sten slår emot oss. In your nose, liksom.

Smaken är kittlande syrlig av jordgubbar och  basilka. Kroppen är ganska fyllig och syran lång och frisk. Eftersmaken är lång och god som av geléhallon, men ändå helt torr.


Det här dricker vi gärna mer av, både till mat och på egen hand. Sallad, kyckling, tonfisk; kom igen bara! Hetta, skugga, hängmatta; aahhhh!

60 DKK för en sådan här biljett till soliga södern är väl spenderade pengar. Om sommaren blir lång och varm blir det en låda till, även om vi inte lyckas pricka ett nytt tilbud.

2010 Riesling Trocken, Keller

Sparrissäsongen är på upphällningen, så vad passar då bättre än att själv hälla upp? I det här fallet Kellers 2010 bas Riesling. Vi är väl inte direkt först på bollen avseende Keller, men det är långa ledningar ut hit till Côtes-du-Rååån.

Vinet skimrar ungt blekgult i solljuset och vi möts av ett härligt direkt anslag av skifferliknande mineral i doften, tätt följd av frisk och mogen gröngul frukt och en släng cykelslang.
I munnen gör sig den ganska fylliga kroppen hörd först, tillsammans med friska, på gränsen till vassa, syror. God gul frukt och lite vita vinbär avslutas med en tüpisk Fritz-Spritz.
Det känns som att stoppningen i den där fylliga kroppen nog består av en del socker, som med tiden hade kunnat smälta bort och in i helheten. Men det här känns inte som något lagringsobjekt utan mera som ett gott vin att njuta av så här i dess ungdom. 149 SEK på Bosses känns absolut anständigt.

På tal om bra Riesling. Jag såg att den här rackaren har kommit tillbaka på Bosses hyllor.  Bra 2008or från Alsace kommer det inte många fler av så passa på! Jag har redan gjort det.

2002 Château Giscours, Margaux

Det är inte ofta det serveras Bodeaux här hemma och klassad dito är en verklig ovanlig besökare. Giscours tillhör de slott som slirade rätt rejält i kvalitet för ett antal år sedan, men som med ambitioner och kapital försöker motivera sin position som tredje Cru. 
Druvblandingen är ungefär 55% Cabernet Sauvignon, 35% Merlot och 10% Cab Franc och Petit Verdot, alltså ganska typiskt vänstra stranden. 

Doften tväröppnar med sval Cassis, mint och kaffe. Klart modernt anslag. Men vi hittar också en tydlig ton av sten, gräs och pelargon. En rätt trevlig sniff på det hela taget. Lite mindre utvecklad än förväntat, med tanke på det svaga året.
I munnen är det mjukt och lent med ler-fina tanniner. Frukten först lite sötsyrlig och har börjat sumpa till sig ganska fint och kaffetonen lurar i det gröna gräset. Med luft och stigande temperatur börjar det dock svänga oroväckande mycket och jag tror minsann det är kallextraktionens fula tryne som tittar fram som en tydlig bläckighet. Inte helt olikt en modern Toskanare eller en annan upplevelse i lånta fjädrar.
Det är klart att ett år så svårt som 2002 erbjuder mer utmaningar än vad både producenter och konsumenter mäktar med. Det är då märkligt att läsa Parkers omdöme:

...Dense, rich, pure, concentrated, and medium-bodied, with brilliantly integrated tannin, it offers both sex appeal and power. If Bordeaux enthusiasts haven't noticed, Giscours is back on track, producing some of the best wine in the southern Medoc. The 2002 is a triumphant success.
Triumfatorisk succé, ja tjena.


2006 sålde SB dessa för 299 kr. Ganska billigt för en tredje Cru, men galet mycket för mycket för en såhär medioker upplevelse. Som sagt, det blir inte Bordeaux så ofta här hemma. Vi väntar ytterligare några år på nästa flaska, utan att förvänta oss några stordåd. 

2009 Les Chaignots Nuits-St-Georges 1er Cru, Chauvenet-Chopin

Att en varierad kost är viktig för hälsan är ju allom bekant, så efter att ha sörplat i oss några av Hudelot-Noellats 2009 Basburgunder vill vi nu variera oss och provar istället en 2009 Les Chaignots. En Nuits-St-Georges 1er Cru från firman Chauvenet-Chopin som vi besökte i höstas.

En störtskön sniff öppnar med 2009 års friska och varmt mogna rödsirliga frukt, tillsammans med  snygga kryddor, vattenfärg, terpentin och tallbarr.
Smaken sjunger av god och perfekt mogen pinotfrukt; inte svulstigt varm, inte alls ogint grön, bara underbart god. Bazarens parfym och kryddiga fat trängs med friska örter, våt sten, läskande syror och lagom stadiga tanniner. Det är långt, det är rent, det är jättegôut!


Inte helt olikt Hudelot-Noellat faktiskt. Lite mindre flörtig frukt och lite mer mineral istället, men med samma euforiska anslag av årgången. Vi sparar 2008orna och trycker i oss 2009orna, senast till gåsen i höst.


Det var förresten förvånande hur bra det här gick till förrättens kronärtskocka med örtsmör på persilja och ramslök.