Besök hos J & S Dauvissat i Chablis

Jean & Sébastien Dauvissat, far och son, kör idag sin familjefirma, baserad på de cirka 50 000 flaskor man årligen får ut ur de knappa 10 hektaren vingårdsmark de har till sitt förfogande. Förutom 2 ha "Chablis" har man drygt 4 ha i 1er Cru Vaillons, varav 0,7 ha med gamla (mer än 65 år) lågavkastande stockar, 1,5 ha vardera i 1er Cru Montmains och 1er Cru Sechets och 0,7 ha i Grand Cru Les Preuses. Stockarna är mellan 15 och 40 år gamla.

Vi dök in och fick en pratstund med Sébastien som generöst bjöd, men nästan blygt berättade om sina viner och sin filosofi. I mycket korta drag använder man sig uteslutande av den jäst som finns på druvorna naturligt. Ingen odling här inte. Endast i extrema nödfall, d.v.s. om jäsningen inte alls kommer igång av sig själv, tar man till "pås-jäst". Det mesta av musten jäser på temperaturkontrollerat rostfritt varefter lagring sker på fat. Här är man försiktig med ny ek och brukar inte använda mer än 20-25%. I gengäld ligger vinerna på faten omkring ett och ett halvt år. För Les Preuses och den gamla delen av Vaillons sker också jäsningen på fat. Man eftersträvar runda, komplexa viner utan alltför mycket fatpåverkan. Givetvis med tydligt avstamp i de olika lägenas terroir. Inte desto mindre är man oerhört noggrann i urvalet av sina fat och jobbar mycket nära sina leverantörer.

2005 Vaillons, Chablis 1:er Cru
Härligt, smått utvecklad doft med smör, mogna äpplen, kaprifol och fuktig krypta.
Stor smörig kropp med grus och bra grepp. Citrus, läkerol och en mild matvänlig beska. Lång fin smak som klingar av i friska syror.
Härligt vin från kalasårgången 2005. Kommer att vinna mer på lagring och såldes till i sammanhanget vrakpris. 13 EUR


2006 Sechet, Chablis 1:er Cru
Försiktig doft med mineral, solmogen citrus och friska blommor.
Solsken! Ren fin solmogen frukt. Bra syror, men lite endimensionellt och kort.
Det är en märklig känsla att stå nere i en 1600-talskällare och nästan känna hur solen värmer från vinglaset.


2001 Sechet, Chablis 1:er Cru
Smörig och lite animalisk doft. Sunkig disktrasa och våt sten.
Söt mogen frukt och hyfsad fetma, men syror och struktur har slocknat i förtid.
Den här 01an har mogen Chablis alla brister men saknar dygderna, tyvärr. För svagt grundmaterial från för svag årgång i kombination med lång tid på fat gör att det är slut nu. Beklagar sorgen. Jag jämför med intrycket av Fèvres Bougros 2001 som jag drack för en tid sedan och som framstod som ung med fortfarande frasig syra.


2006 Les Preuses, Chablis Grand Cru
Fin mogen frukt med citrus, äpplen och persikor i doften. Här bor Sten och hans bror. Härliga slingor av vita blommor och äng.
Smaken är fylld av de där solmogna citronerna igen, våta stenar och svaga toner av smörkola. Skön struktur med bra grepp och långa rena syror. Lovande framtid.



Det är verkligen tydligt hur J & S Dauvissat sticker ut från mängden med sin mjukare syra och rundare struktur. Man lyckas ändå att undvika att få slappa trista viner. Syrorna är tydliga, men avsevärt mjukare och känns mera mogna. Jag tror inte att det bara beror på att vinerna vi provade här genomgående var äldre utan mer på vinifieringen.

Besök hos William Fèvre, Chablis

Efter det lyckade besöket hos La Chablisienne, körde vi till William Fèvre mitt i byn. Trots att vi kom när det egentligen skulle vara öppet var dörren låst. En lapp på dörren förklarade att det var "Fermé Exceptionnel". Amenvaff...! Nåja, en lunch och en tupplur senare kilade vi tillbaka. Då var lappen borta, dörren olåst och damen bakom disken redo att visa oss Chablis á la Fèvre. Jo man tackar!

Vi började med deras generiska 2010 Chablis som hade fått 5% ek.
Enkel, hård, ung och frisk med en liten antydan till restsötma.
Sådär ja. Så var smaklökarna kalibrerade och vi kunde börja på allvar.

2009 Les Lys, Chablis 1:er Cru
Stor doft med smör, citrus och kalksten.
Kraftig smak full av citrus, rök och flinta. Bra grepp.
Les Lys ligger på flodens västra strand, mitt emot Grand Cru sluttningarna, och är ett rätt svalt läge. 40% av vinet hade legat på nya barriquer i 5 månader.

2009 Mont de Milieu, Chablis 1:er Cru
Mera blommiga toner och varmare frukt i doften.
Smaken betydligt rundare och fruktigare. Frukten nästan övermogen.
Mont de Milieu är en syd-sydväst exponerad sluttning på flodens östra sida.

2009 Vaulorent, Chablis 1:er Cru
Häftig doft av Ajax med blommor, frisk och mjuk frukt med lite tutti frutti-känsla.
Stort och rejält kraftigt i munnen med stadigt uttryck.
Vaulorent ligger sydvänt "andra sidan stigen" från Les Preuses. Hälften av vinet låg på barriquer i 5 månader.

2009 Vaudésir, Chablis Grand Cru
Varm frukt och sten med vita blommor fyller näsan.
Smaken är fyllig med bra struktur och lång eftersmak.
Vaudésir är den varmaste (söderläge, brant som tusan, mer lera än kalksten) av Grand Cruerna och mognar vanligtvis ca en vecka före alla andra. 80% av vinet låg på barrique i 5 månader.

2009 Valmur, Chablis Grand Cru
Ahhhh. Sublim doft av frisk frukt, blommor, jord och jordgubbar.
Smaken är frisk och alldeles alldeles ren. Enastående uttrycksfullt. Jättegôut!
Valmur är ett svalare läge. Även här låg 80% av vinet på barrique i 5 månader.

2009 Bougros "Côte Bouguerots", Chablis Grand Cru
Stor, lite kantig doft, med mineral och citron.
Kraftigt anslag, märkt av det varma året och lite väl mycket ek.
Côte Bouguerots är en del av Bougros som ligger nästan ända nere vid floden och stupar över 30%, som ses på bilden.
80%, 5 månader, ni vet.

Genomgående för Fèvres viner är renheten och kraften. Allt är djäkligt skickligt utsnidat och platsen i det absoluta toppskiktet är välförtjänt.
Det är också tydligt att 2009 var ett varmt år som verkligen gav blommiga viner med väldigt mogen frukt, på gôut och ont. Jag räknar med snabb utveckling hos 09orna.

Hello-wine hos Leclerc i Gevrey-Chambertin

Uppe i Gevrey-Chambertin håller Côtes-de-Nuits egen Easy Rider till. Philippe Leclerc kör hårt och gör bland de kralligaste Bourgognerna jag smakat. Mer eller mindre alla viner ligger två år på fat. Ju bättre vin desto större andel nya fat. Inga blyga violer direkt. Mer om hans filosofi hittar du här.

Innan provningen släppte Leclerc junior ner oss i källaren på egen hand. Disney hade inte kunnat göra det bättre. Drakar, zombies och diverse andra vidunder på väggar, i trappor och nicher, mitt på golvet och i några av alla de öppna spisarna. Tjena. Bra timimg att besöka det här stället precis innan Halloween. Hello-wine!

Vid vårt besök provade vi en god handfull olika röda och det var två saker som överraskade mig. Dels fanns det gott om äldre årgångar, långt ner på 90-talet, till salu. Dels var det faktiskt de enklare appellationerna som imponerade mest, t.ex. 2005 Les Bons Bâtons; inte ens kommunvin utan bara "Bourgogne" rätt upp och ner.

Det här är rätt kralliga doningar, även om man lyckas bortse från druva och den enkla appellationen. Näsan bräddfylls med en kraftig röd frukt, mintiga örter och aningens flyktigt Karlssons klister. Smaken är frisk och syrlig med örter, tobak, järn och kaffe. Fylligt med stor struktur och bra syror. Tanninerna är faktiskt lite väl krävande på egen hand, men funkar bra till kvällens kalvgryta med svamp och salami. Det här kommer att klara rätt många år till, om man lyckas hålla tassarna borta.

Jag kan inte låta bli att bli imponerad av att ett så här pass enkelt vin klarar så här mycket ek och så lång tid. Schyssta grejer för under en svensk hundring.

2000 Colombier-Monpelou, Pauillac

Vi bryter Bourgogne-Bonanzan och sticker emellan med Bordeaux. När middagen blir så klassisk som kalvstek med potatis och gräddsås känns det inte mer än rätt med en lika klassisk vinmatchning. Det fick bli en Pauillac Cru Bourgeois.

Château Colombier-Monpelou dök upp på SB runt 2002, i alla fall i mitt medvetande, och då i årgång 1999. 2000 kom ett par år efter och har legat på rygg här hemma tills nu.
Bygget består av 65% Cabernet Sauvignon, 25% Merlot och 5% vardera av Cabernet Franc och Petit Verdot. Dags att prova.

Färgen är rubinröd med en svagt utvecklad tegelton i kanten. Doften är verkligen helklassisk och domineras av cassis och andra mörka och några röda bär, med sjok av blyerts, läder och småsyrligt sumpigt kaffe. Smaken är lika klassisk och uppbyggd av samma element som doften. Bra syror och avrundade, men fortfarande tydliga tanniner. Lite glest, utan stadig kärna. Inget stort men gott, fast fortfarande allt för ungt.

Här finns mer att hämta med ytterligare lagring. Frukten visar inga tecken på den bläckighet som överdriven kallmaceration tycks ge, och som andra viner har visat prov på.

Château Colombier-Monpelou 2000 kommer att mogna ut snyggt med tiden och får ligga till sig i alla fall fem år till, förmodligen mer.

Chablis-igen

Här är ännu en kontinental vana man önskar att SB kunde anamma; den som köper tillräckligt mycket får några extra flaskor på köpet! Sug på den folkhälsoministern!

Vi fick en låda med blandade halvflaskor och ikväll öppnar vi 2007 Les Vénérable Chablis från La Chablisienne.

Lite om ursprunget till Les Vénerable, liksom omdömet om 08:an finns här.

07:an doftar stort och rätt varmt av citron/apelsin, mineral, smör, äpplen och krabba. Lätta blommiga toner av liljekonvalj kommer fram med tiden, liksom en i förstone svagt oxiderad ton. Smaken domineras av varm citrus, krabba och en rätt frisk syra, men det hela känns ändå väldigt snabbmognande och snart börjar oxidtonen slå igenom även i smaken.

Visst är det gott och rätt komplext, men den här frukten klarar inte mera mognad på halvflaska. Drick nu och rätt svalt.

Besök hos La Chablisienne

Ett av världens bästa kooperativ kanske inte behöver någon närmare presentation, men i korta drag bildades La Cablisienne 1923 och består idag av knappt 300 odlare som tillsammans förfogar över mer än 1000 ha vingårdar, vilket är nästan 25% av den totala arealen. Vinerna spänner över hela registret, från Petit Chablis till juvelen i kronan, rosen på tårtan, tryffeln i risotton; Château Grenouilles.

Vi tyckte att denna välrenommerade jätte kunde vara ett lämpligt avstamp på vår dag i Chablis och stegade därför in för att få en bra överblick av vad Chablis i allmänhet och La Chablisienne i synnerhet har att erbjuda. Klockan var 10 på förmiddagen och vi var långt ifrån ensamma i den ljusa och fräscha lokalen. Ett par franska sällskap i övre medelåldern, liksom några brittiska pråmägare som klokt nog hade bestämt sig för att lägga sina pengar på vin i stället för att reparera pråmens maskineri hade tagit plats vi disken. Vi gjorde detsamma och blev både vänligt och professionellt bemötta.

Vi provade ett dussin viner och de var genomgående rena och mineralstinna med fin citrus, äppelfrukt och syra. För att inte smaknoteringarna ska bli för tjatiga följer här mera vad som särskiljer de olika vinerna.

2008 Pas si Petit, Petit Chablis
Varm, mogen melon. Liten kropp. Rätt utvecklad.

2009 Pas si Petit, Petit Chablis
Mera blommor och ostronskal. Lite fetare.

2008 Finage, Chablis
Här fanns mer av allt. Ett större vin med mer substans, rök och flinta.

2008 La Sereine, Chablis
Druvigare karaktär; mindre mineral och mer Chardonnay. Tydliga ektoner i doft och smak där den senare tyvärr styr över i lite för mycket ekbeska.
La Sereine består av 10-15% vin från de äldsta Chablis-stockarna och får en tid på barrique.

2008 Les Vénérables, Chablis
Stor doft med rök, ek och äpplen. Tydligt fetare kropp med klingande syror.
Druvorna till Les Vénérables är plockade från stockar som är över 45 år gamla och 100% av vinet har legat på barrique, varav 1/3 var nya om jag minns rätt.

2008 Montmains, Chablis 1er Cru
Upp ett snäpp med volymratten. Mera mera mera. Röda äpplen, rök och vanilj ångar från en stor och nästan oljig kropp med bra bibehållet bett i syrorna. Fetare än såhär blir det knappast i Chablis.

2008 Mont de Milieu, Chablis 1er Cru
Mandelmassa, blommor och ananas. Klipp i syrorna och bitig mineral. Lång eftersmak.
Grymt häftigt vin med stor potential. En favorit som fick följa med hem.

2009 Montée de Tonnerre, Chablis 1er Cru
Mjukare och blommigare med nästan eldigt avslut. Peakar redan nu.
Årgången lämnar här sitt tydliga avtryck med sina mjukare blommigare toner.

2008 Les Preuses, Chablis Grand Cru
Massiv doft med mineral, rök och liniment. Gudomlig struktur. Laserskarpa syror som bäddas in i kopiösa mängder extrakt. Lååång smak. Ytterst balanserad ek.
Stor, större, Les Preuses. Morgonens musketör som fäktade undan allt motstånd. Jättegôut vin som följde med hem.

2008 Château Grenouilles, Chablis Grand Cru
Sluten doft med rätt mycket ek. Smaken är också den ekdominerad och kroppen stor.
Det här är ju ett vin jag borde falla pladask för enligt förhandstipsen. Toppläge, gamla stockar, 2008; check, check, check. Trots det uppstår ingen ljuv musik. Det är mycket möjligt att eken kommer att integreras jättefint efter ganska många år, men det kändes inte rätt att bränna resekassan redan på första besöket. Dessutom får jag känslan att Château Grenouilles försöker vara mera Côte d’Or än Chablis. Lite läppförstorat, liksom och inte direkt kyssvänligt.

2008 Les Clos, Chablis Grand Cru
Rätt häftig doft av päronglass och labbets samlade förråd av etrar, estrar, ketoner och aldehyder. Stor smak med päron, mint och lakrits. Ger ett tydligt varmväxt intryck.
Här hade jag knappast gissat på Chablis blint. Även om vinet är fokuserat och fint med bra struktur hade jag inte fått ihop de flyktiga komponenterna och de varma intrycken med Chablis. Mer kul än kalas.

2004 Les Preuses, Chablis Grand Cru
Övermogen doft och början till oxiderad smak.
Man sålde denna 04a för halva priset och efter att ha smakat den förstod vi varför. ”2004 var ett mycket svårt år” var förklaringen. Fan tro’t med tanke på vad Brocard presterade här. Nåja, även solen har sina fläckar.

Mycket rikare och lite fattigare kånkade vi våra lådor ut från La Chablisienne. Intrycket om det här kooperativet består; man kan sin sak och levererar på alla nivåer, undantaget någon enstaka dikeskörning.

Speed dating i Bourgogne

Jahapp, så är man hemma igen efter en kort sejour i Bourgogne. Full av intryck och nyvunna kunskaper. Vi beslöt att prioritera överblick framför fokus och kom fram till att lägga en dag i Chablis och två i Côte d'Or.

Som alltid när man kommer hem från en vinresa finns det massor att skriva om, men också en massa annat som måste hinnas med, så här kommer bara några generella reflektioner.

Jag blev positivt överraskad av det faktum att det hos så många producenter fanns så många årgångar till salu. Till och med bra årgångar som 2005, 2002 och 1999 fanns att köpa vid flera besök.

Årgångsvariationerna är stora de senaste åren i Bourgogne. För vita viner är min generella bild följande:
2009 har gett viner med väldigt charmig frukt men lite svagare syror och struktur. Easy drinking de närmaste åren, innan frukten packar ihop. De bästa från lite svalare lägen kommer dock att hålla och utvecklas länge och väl.
2008 gav stramare viner med mer kompakt kropp och syror som får plomberna att skallra. Det här är årgången för oss som gillar vällagrad vit Bourgogne och har tålamod att vänta.
Från 2007 kommer viner med varmare, god frukt och mer måttliga syror. Inget för långlagring.
Av de få 2006:or vi provade var det ingen som direkt imponerade. De var rätt tunna och verkade vara på väg utför.

För rött vin ser det ut såhär:
2009 är även för rött en djäkla charmör som jag faktiskt tycker är svårbedömd för det långa perspektivet. Frukten är otroligt generös och överskuggar ibland strukturen. Syrorna är markerade men ändå rätt milda. Det här kan vara ett nytt 2005, eller ett nytt 2007; kanske någonstans mittemellan. Att 2009 är en uppskriven årgång är dock tydligt i prislistorna; 2009 var genomgående dyrare än 2008, 2007 och 2006.
2008 är för rött liksom för vitt en stram rackare med bra struktur som både tål och kräver lagring för att ge full utväxling. Min favorit bland de senare årgångarna.
2007:or är varma och generösa, men inget för lagring i mina hyllor.
2006 verkar även för röda viner blivit rätt svagt.
2005 är ju en hyllad årgång och det finns helt klart fog för det. Allting verkar vara på plats; fast och stabil struktur, magnifika syror och en mogen men frisk frukt som nu så smått börjat röra på sig på sin  mognadsbana. En favorit, men oftast slut.

November kommer att handla mycket om Bourgogne här på Gôut.